Eller ”Glad självständighetsdag!”, om ni inte hajar tugget.
I dag är det Finlands självständighetsdag och är man finsk medborgare så måste det så klart firas.
Förra året firade jag med hembakade julstjärnor, men det orkade jag inte knåda till i år. I stället blev det ett besök till den enda butiken värd namnet (tror jag i alla fall?) om man vill ha tag på finska råvaror: Finska butiken i Hötorgshallen.
Pihlaja, Tupla, Fazer mjölkchoklad, smältost, karelska piroger, äggsmör, salmiak och lakrits som smakar granskog.
Butiken drivs av familjen Stobin; mamma Marjatta håller i spakarna tillsammans med döttrarna Rosanna, Sonja, Elisa och Anniina, och det är uteslutande hit jag går när jag behöver knackkorv, finska makaroner, smältost eller karelska piroger.
Två av systrarna Stobin, Sonja och Elisa, i Finska butiken i Hötorgshallen.
Det mesta som jag fick med mig hem den här gången var självklara saker som världens godaste chokladbar Tupla, världens godaste mjölkchoklad från Fazer, lite Pihlaja-godisar, salmiak till sambon, smältost och så karelska piroger med äggsmör till frukosten.
Typisk finsk frukost.
Men det mest oväntade var att jag kom hem med lakrits. Till mig själv.
Jag avskyr ju lakrits. Jag AVSKYR JU LAKRITS. Men den här är … jättegod. Faktiskt.
Så god att jag, efter att ha fått ett smakprov och ändå var på väg hem, vände på klacken, gick tillbaka till Hötorgshallen och köpte en burk. En burk lakrits. Kôrs i take’, som vi säger i Värmland.
Lakritsen, som är en ”Finnish edition” gjord av svenska Haupt, heter Metsälaku (skogslakrits) och är chokladöverdragen lakrits med smak av blåbär, granolja och timjan.
Den smakar granskog, helt enkelt. Och den är, sjukt nog, jähättegod.
Metsälaku från Haupt lakrits.
Nu, om ni ursäktar, ska jag fira lite.