Julbord på Oaxen Slip

Nu ska vi se hur det här går. Att skriva inlägg via mobilen alltså. Lite längre ner får ni sen veta varför jag tycker att ni ska äta julbord på Oaxen Slip.
Men så här tänker jag: Ska det bli något av den här bloggen så måste jag blogga lite mer frekvent, och ska jag orka blogga mer frekvent så måste jag sänka ambitionerna på vissa inlägg.
Räkna därför med fler korta, mindre eftertänksamma, inlägg om ditten och datten framöver. Typ om sådant ointressant som vad JAG gör om dagarna. Kopplat till mat och dryck så klart.
Det här är ett sådant.
Jag vill ta säsongen som råder i beaktande och tipsa om var ni kan gå och äta julbord. Ni kan ju äta julbord hemma så klart, billigast och bäst, men om ni vill skämma bort er lite så har jag ett tips: Oaxen Slip.

Varmrätterna är inte det bästa med Oaxen Slips julbord. Men lite julkorv med senapssås och ingefärsfläsk har aldrig skadat någon.
- Det är ett extremt typiskt svenskt julbord. Nordiska råvaror och klassiska julrätter. Ingen asiatisk twist eller Janssons frestelse-tacos här inte. Det passar mig men inte alla.
- Sitt still om du inte gillar sill. Höjdpunkten på Oaxen Slip är sillhyllan, där inte mindre än 20 olika sill- och strömmingsvarianter slåss om uppmärksamheten. Jag ÄLSKAR sill, men gör man inte det blir julbordet här genast ganska så icke prisvärt.
- Sitt still om du inte gillar lax. Även laxen (och liknande fiskar) tar stor plats här, och kommer i en mängd olika kostymer. Godast: inkokta laxen. Roligast: inlagda gravade laxen som med sin nästan halloumiaktiga konsistens var både märklig och oväntat smarrig.
- Varmrätterna tar relativt liten plats på Oaxen vilket jag gillar. Fokus är på sill och lax, och till viss del kallskuret. Därmed inte sagt annat än att den stuvade grönkålen var toppengod, och att man ändå vill glufsa i sig ett par köttbullar när det ändå bjuds.
- Priset varierar mellan 650 och 850 kronor beroende på vilken sittning man bokar. Vi hade bord kl 15.30 vilket var perfekt. Då var det fortfarande lite ljust ute när vi satte oss, och vi fick sedan se Stockholms fönster sakta tändas ett efter ett mot fonden av en vacker rosagulorangelila solnedgång. Å andra sidan är ju risken att det är en trist mulen dag alltid ganska överhängande.
Det känns som att det finns enormt många bra julbord i Stockholm. Det här i alla fall ett. Ciao, tutti!