Här sitter jag i mitt nedsläckta lilla kök och stirrar ut genom balkongdörrarna, nyvaken och besviken. Det droppar enerverande från balkongen ovanför. Dropp, dropp, dropp, dropp. Inte alls det där mysiga smattrandet som regn kan vara, när det väljer att landa på till exempel plasttaket till en inglasad veranda. Nu är det bara blött och kallt. Dropp, dropp, dropp, dropp.

Jag lyckades pricka in min tiodagarsledighet så att den började exakt samma dag som värmen försvann. Mina planer på att varje dag ta en filt i den ena handen, en bok i den andra och sedan landa min lekamen i gräset på diverse parker i Stockholm gick det åt pipsvängen med.

Med facit i hand skulle jag kanske ha bokat den där resan till Barcelona som jag funderade på. Fast, äh, sitta och såsa på någon uteservering med 28 grader i skuggan och där det enda regn att tala om är det bestående av tapas och cava som forsar över en. Inget för mig.