Valborgsmässoafton och första maj står inför oss. Arbetarrörelsen förbereder således sina demonstrationer runtom i världen, samtidigt som Marshallöarna firar sin nationaldag lite i skymundan.

Själv måste jag tillbringa större delen av helgen på jobbet. Men lite valborgsfeeling har jag ändå skapat här hemma. Lite vikingakänsla, rent av.

Jag har gjort mjöd.

Precis som påsk är valborgshelgen ingenting som jag lägger större fokus vid generellt sett. Men vissa saker hör valborg och första maj till. Och i vår familj har den saken varit sima – finsk mjöd.

Inte för att jag tidigare har varit särskilt fäst vid sima. Jag minns mest hur det varje vår i garaget/förrådet/hallen stod ett gäng flaskor med ett grumligt, ljusgult innehåll där det flöt omkring några uppsvällda russin på toppen. Det såg halvgott ut. Och jag vill inte heller minnas att jag gillade smaken något vidare.

Men med åldern kommer visdomen. Och mer sofistikerade smaklökar. Först nu börjar jag förstå storheten med sima.

Amerikaner är ändå för jäkla sköna när det gäller vissa saker. Som med banankaka. På engelska heter det banana bread, alltså bananbröd. Jag tror att det enda skälet till det, vilket är ett fulgott och supersmart skäl, är att de vill kunna äta banankaka till frukost utan att få dåligt samvete.

Så därför tänker jag också på det som ett bröd. Och nu har jag ätit det till frukost tre dagar i rad. #winning

Som ni säkert känner till finns det en fantasiljon olika recept på banankaka. Det behövs inte fler. Ändå ska jag dela med mig av ytterligare ett.

Varför?

Därför att jag kanske har något att lära ut om bananer.

Till banankaka ska man använda övermogna bananer, det är nog allmänt känt. Men vet ni hur övermogna de kan (=ska) vara?

Se och lär:

Den kristna påsken är över (minnet av den återstår i form av flera kilo memma i kyl och frys). Men fortfarande pågår den judiska påsken – pesach.

Pesach firas i åtta dagar (i år mellan den 4 och den 11 april) till minne av uttåget ur Egypten. Det kallas också ”det osyrade brödets högtid” vilket beror att man inför uttåget inte hade någon tid att jäsa brödet.

Just osyrat bröd, så kallat matza (eller matzah/matzo), är det enda bröd som äts under pesach. Och det är matza, framför allt det mjöl man kan mala det till, som föranleder detta blogginlägg.

Visst, jag har judiska rötter, men religion är överhuvudtaget inget som tar särskilt mycket plats i min vardag. Däremot tycker jag om god mat, och inom judendomen finns det en hel del. Framför allt har jag de senaste åren ofta tänkt att jag vill testa en viss maträtt, som är starkt kopplad till pesach: matzo ball soup.

Påsken är här och det är i ärlighetens namn ingen helg som jag brukar fira alltför nitiskt. Förutom en punkt då.

Memma (på finska: mämmi), Finlands stoltaste påskdessert, är en gammal, gammal tradition som också jag håller hårt fast vid. Redan från 1200-talet och framåt åts någon form av memmaliknande röra i sydvästra Finland. På 1700-talet skrev den finlandssvenske biskopen Daniel Juslenius om en gröt som människor åt i landskapet Egentliga Finland.

Hans beskrivning av memma fungerar faktiskt lika bra i dag som då:

”Den har verkligen en svartaktig färg, men är samtidigt ovanligt söt och man äter den under påsken till minne av det osyrade brödet”

Professor Pehr Adrian Gadd skrev 1751 ner ett recept på memma som är närapå identiskt med de nutida:

”En del rågmjöl, två delar mald rågmalt, vilket mäskas i varmt vatten och den lösa blandningen läggs sedan i en korg för att mogna i svag ugnsvärme i 6–7 timmar.”