Matfrosseri - för välgörande mellanmål
  • Hem
  • Nyheter
    • Mat och livsmedel
    • Krognytt
  • Recept
  • Restauranger
  • Tips & tricks
  • Om Matfrosseri
Hem
Nyheter
    Mat och livsmedel
    Krognytt
Recept
Restauranger
Tips & tricks
Om Matfrosseri
Matfrosseri - för välgörande mellanmål
  • Hem
  • Nyheter
    • Mat och livsmedel
    • Krognytt
  • Recept
  • Restauranger
  • Tips & tricks
  • Om Matfrosseri
Uncategorized

Hyvää itsenäisyyspäivää!

december 6, 2016 by saftpiraten 2 kommentarer

Eller ”Glad självständighetsdag!”, om ni inte hajar tugget. 

I dag är det Finlands självständighetsdag och är man finsk medborgare så måste det så klart firas.

Förra året firade jag med hembakade julstjärnor, men det orkade jag inte knåda till i år. I stället blev det ett besök till den enda butiken värd namnet (tror jag i alla fall?) om man vill ha tag på finska råvaror: Finska butiken i Hötorgshallen.

Pihlaja, Tupla, Fazer mjölkchoklad, smältost, karelska piroger, äggsmör, salmiak och lakrits som smakar granskog.

Pihlaja, Tupla, Fazer mjölkchoklad, smältost, karelska piroger, äggsmör, salmiak och lakrits som smakar granskog.

Butiken drivs av familjen Stobin; mamma Marjatta håller i spakarna tillsammans med döttrarna Rosanna, Sonja, Elisa och Anniina, och det är uteslutande hit jag går när jag behöver knackkorv, finska makaroner, smältost eller karelska piroger.

Två av systrarna Stobin, Sonja och Elisa, i Finska butiken i Hötorgshallen.

Två av systrarna Stobin, Sonja och Elisa, i Finska butiken i Hötorgshallen.

Det mesta som jag fick med mig hem den här gången var självklara saker som världens godaste chokladbar Tupla, världens godaste mjölkchoklad från Fazer, lite Pihlaja-godisar, salmiak till sambon, smältost och så karelska piroger med äggsmör till frukosten.

Typisk finsk frukost.

Typisk finsk frukost.

Men det mest oväntade var att jag kom hem med lakrits. Till mig själv.

Jag avskyr ju lakrits. Jag AVSKYR JU LAKRITS. Men den här är … jättegod. Faktiskt.

Så god att jag, efter att ha fått ett smakprov och ändå var på väg hem, vände på klacken, gick tillbaka till Hötorgshallen och köpte en burk. En burk lakrits. Kôrs i take’, som vi säger i Värmland.

Lakritsen, som är en ”Finnish edition” gjord av svenska Haupt, heter Metsälaku (skogslakrits) och är chokladöverdragen lakrits med smak av blåbär, granolja och timjan.

Den smakar granskog, helt enkelt. Och den är, sjukt nog, jähättegod.

Metsälaku från Haupt lakrits.

Metsälaku från Haupt lakrits.

Nu, om ni ursäktar, ska jag fira lite.

0 likes
Share:
Recept

Rieska – det allra godaste brödet

februari 12, 2015 by saftpiraten 5 kommentarer
Rieska - finskt bröd med havre, råg och vete.

Rieska, rieska, rieska.

Detta finska bröd, i mammas tappning, är vad som fött mig och mina syskon sedan vi var små illbattingar. Än i dag finns det alltid nybakt rieska hemma hos mina föräldrar eftersom min älskade mor i princip dagligen bakar. Och trots att jag ätit, på en höft, 4 063 246 skivor rieska har jag ännu inte tröttnat.

Det kommer jag heller inte att göra. Det är världens godaste bröd och inget annat kan någonsin konkurrera. Det är så klart inte bara mjöl, havregryn och vatten som gör att jag tycker så. Lika viktiga ingredienser är nostalgi och minnen. Men jag vågar nog ändå lova att det är väldigt, väldigt gott också objektivt sett.

Ordet rieska kan beskriva några olika typer av bröd. För vissa, främst i norra Finland och norra Sverige, är det ett ojäst tunnbröd. Men för mig är det, som oftast med finsk mat, den karelska varianten som menas. I krokarna kring Joutseno, där min mamma är född och uppvuxen, är det ett jäst bröd gjort på korn eller havre. Edit: fick skäll av mamma då jag tidigare påstod att råg är en av huvudingredienserna. Så är det alltså inte.

Korn är förmodligen vanligast, men i min mammas recept är det havregryn (och lite rågflingor) som spelar huvudrollen.

Till skillnad från här på Södermalm är surdeg ingen sentida trend i Finland. Där har man i princip alltid bakat med surdeg och det gällde i högsta grad också min mormor Helvi. Därför är det lite bakvänt att min mammas rieska inte innehåller ens en droppe surdeg. Däremot ett helt paket (!) jäst. Men det går snabbt att göra och blir för jäkla gott ändå.

Det är först nu, med den här bloggen som sporre, som jag har sett till att lära mig hur man bakar rieska mamma-style. Framför allt har det handlat om lathet, men också om att det inte finns något recept. Som för så många mödrar (och fäder) är det inte så noga med gram hit och matskedar dit när man tillagar något som man tillagat tusentals gånger. Mamma blandar lite vatten med lite jäst, fyller på med lite mer vatten och sen ner med ett par nypor salt. Hon häller ner havregryn direkt från påsen tills det känns rätt innan hon på samma sätt fyller på med vetemjöl. En stunds jäsning, sen vänder hon upp bröden i en tallrik och upp på en plåt (se videon under inlägget och försök gör på samma sätt). Ny jäsning och sen in i ugnen på högsta värme.

Nu har jag i alla fall försökt att experimentera mig fram till ett bra recept. Det är långtifrån lika bra, men det är ärligt talat inte så jäkla pjåkigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Joutsenon rieska

  •  50 g jäst
  • 500 g vatten + en liten skvätt att blanda ut jästen med
  • 12 g salt
  • 200 g havregryn
  • 50 g rågflingor
  • 400 g vetemjöl special

Ta en stor skål och blanda ut jästen i lite vatten så att den löses upp helt.

Tillsätt salt, havregryn och rågflingor. Rör ihop och tillsätt mjölet lite i taget tills allt är väl blandat och du har en ganska kletig deg.

Låt jäsa under handduk i 30-45 minuter.

Med två slevar, greppa tag i hälften av degen och lyft över i en djup, mjölad tallrik. Pudra lite mjöl ovanpå degen och vänd upp brödet på en plåt med bakplåtspapper. Upprepa med andra halvan av degen.

Sätt ugnen på 250 grader och låt bröden jäsa under handduk medan ugnen blir varm.

In i ugnen i 30-35 minuter. Håll koll på brödet, gräddningstiden kan variera något.

1 likes
Share:
Recept, Testköket

Lägg semlan åt sidan – gör Runebergstårta

februari 3, 2015 by saftpiraten Inga kommentarer
Runebergstårta – runebergintorttu.

Semla hit och semmelwrap dit. Fettisdagen är inte förrän den 17 februari i år – det är två veckor kvar – och ändå gör inte folk annat än äter och bakar semlor.

Vet ni inte att det finns viktigare bakverk att fokusera på just nu? Den 5 februari, alltså redan på torsdag, firas Runebergsdagen till minne av Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald. Det är bland annat Runebergs dikt Vårt land, ur nationaleposet Fänrik Ståls sägner, som utgör texten till den finska nationalsången.

Runebergintorttu

Till traditionen hör att man på Runebergsdagen äter runebergintorttu, som på svenska kallas Runebergstårta trots att det snarare borde översättas till Runebergsbakelse. De första recepten för kakorna har hittats i receptböcker från mitten av 1800-talet och det sägs att Johan Ludvig Runeberg, som föddes just den 5 februari, åt dessa bakverk dagligen, och gärna till frukost. Det var möjligen skaldens överdrivna förtjusning i kakorna som fick bageriet i fråga att döpa om dem till Runebergstårta.

Till skillnad från exempelvis finska joulutorttu har jag, trots min halvfinska uppväxt, ingen direkt koppling till Runebergstårtan. Jag minns inte att jag någonsin har ätit de små rackarna, och jag har definitivt aldrig bakat någon Runebergstårta – förrän nu.

Det här är trots allt en blogg som vill försöka lyfta den finska maten, de finska recepten. Och då måste så klart högtider som förknippas med mat anammas.

Formar till Runebergstårta?

Lurigast med att göra Runebergstårta var inte själva receptet som sådant, utan i stället att hitta några passande ugnsformar. Det man letar efter är små men djupa formar, med raka kanter. Muffinsformar fungerar, men är inte optimala med sina sluttande sidor. Oftast är de inte heller tillräckligt djupa.

Att döma av en del forumtrådar verkar man traditionellt i Finland ha använt avsågade metallrör, men det var inget alternativ för min del. Inte ens på Finska butiken i Hötorgshallen hade man något riktigt bra tips (även om en av tjejerna mycket generöst erbjöd sig att låna ut sina formar till mig!).

Nu behövde jag inte låna, för jag hade tur och hittade faktiskt perfekta formar. Oväntat nog hittade jag en billig silikonmatta på det vanligtvis snordyra Cordon Bleu. Tolv små formar i en, med just det djup och de raka kanter som jag sökte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När det gäller receptet verkar det, som med alla klassiska rätter, finnas otaliga varianter och variationer. Jag plockade lite här, lite där, och måste säga att det blev riktigt, riktigt gott. Små, saftiga mandel- och kardemummasmakande bakverk med söt hallonsylt i mitten och ovanpå.

Så lägg semlan åt sidan några dagar. Gör en Runebergstårta eller tolv.

Runebergstårta (runebergintorttu)

  • 1 dl socker
  • 100 g smör
  • 1 ägg
  • 0,5 dl ströbröd
  • 1 dl mandelmjöl (jag körde hela, skalade mandlar i matberedaren, gick utmärkt)
  • 5-6 pepparkakor, krossade (jag körde mina till pulver i matberedaren)
  • 0,5 dl lantvetemjöl
  • 0,5 tsk bakpulver
  • 0,5 tsk kardemumma
  • 0,5 dl grädde
  • Hallonsylt

Vispa rumsvarmt smör och socker tills det blir vitt. Rör ner ägget i smeten.

Blanda ihop ströbröd, mandelmjöl, vetemjöl, bakpulver, kardemumma och pepparkakor för sig. Blanda sedan ner allt torrt i smeten. Avsluta med att vända ned grädden.

Fördela i formar (smorda om det inte är silikon), men inte ända upp till kanten. Gör små fördjupningar i mitten av varje form och dutta i lite hallonsylt.

Grädda i 25-30 minuter i 200 grader.

Romsaft

  • 0,5 dl rom
  • 0,5 dl vatten
  • 2 msk farinsocker

Värm upp alla ingredienser i en kastrull så att sockret löses upp. Skeda över de nu avsvalnade Runebergstårtorna medan de fortfarande ligger i formarna. Låt kakorna safta till sig en stund (gärna över natten).

  • Hallonsylt
  • Florsocker
  • Vatten
  • Citron

Stjälp upp bakelserna (försiktigt, en av mina gick itu) och garnera toppen med en ring glasyr (florsocker blandat med liiiiite vatten och ännu mindre citronsaft) fylld med en klick hallonsylt.

Sätt på den här och hugg in.

1 likes
Share:
Recept, Testköket

Fira Finland med julstjärnor

december 6, 2014 by saftpiraten 2 kommentarer
Finska julstjärnor (joulutorttu).

Hyvää itsenäisyyspäivä!

I dag är det Finlands självständighetsdag och för en blogg som har lovat att lyfta finländsk mat finns det ingen ursäkt till att inte bidra med något.

Det är på dagen 97 år sedan som Finland, mitt andra hemland, förklarade sig självständigt från Ryssland. Hur firar man det? Genom att äta björn? Nepp, jag gör det genom att ta mig an en kaka som jag har haft vissa besvär med under uppväxten: joulutorttu.

Liknades vid hakkors

Joulutorttu betyder ordagrant julbakelse, men på svenska brukar dessa små rackare benämnas julstjärnor, vilket inte är så konstigt med tanke på hur de ser ut.

Ni minns kanske förresten den bisarra diskussionen kring just julstjärnors utseende förra vintern, när kakorna beskylldes för att se ut som hakkors.  Jag medger att vi finländare ibland är lite överkänsliga för olika typer av kritik, men här vill jag nog, precis som Birgitta Rasmusson, mena att den var fånig och obefogad. Joulutorttu är en joulutorttu och inget annat.

Jag vet inte varför jag aldrig riktigt gillade julstjärnor när jag var liten. Jag menar, smördeg och plommonsylt låter inte direkt skräckinjagande. Mamma gjorde dem varje jul och jag åt en och annan ibland, men det var något vuxet med smaken som jag inte riktigt vande mig vid. Jag höll mig till Paradis-asken i stället (vad jag saknar ”spansk nougat” förresten).

Egen smördeg – om du orkar

Nåväl, jag svalde nu rädslan från barndomen och bakade. Och jag blev inte missnöjd. Man kan lugnt säga att jag och julstjärnan har slutit fred, även om det är en kaksmula konstigt att äta upp den man precis grävt ned stridsyxan med.

Jag försökte till och med göra egen smördeg för första gången, och det gick vägen! Tack vare den franske bagarkungen Sébastien Boudet och hans recept på smördeg. Men om du ska göra det på Finlands nationaldag, i dag, så får du använda färdig och det går precis lika bra.

Så, uppställning! Nu tycker jag att vi tillsammans tittar österut (om ni bor i Sverige), sträcker på ryggen och blickar bort (gärna med något imponerat i blicken) mot den vackra, tusensjöiga stat som är både mitt grannland och hemland.

Och så klämmer vi tillsammans i med nån redig finländsk dänga, förslagsvis Maamme.

Och så bakar vi på. Julstjärnor till alla!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Joulutorttu (finska julstjärnor)

Smördeg (bra video som förklarar tydligare)

Vetedeg

  • 240 g vetemjöl
  • 8 g salt
  • 1 tsk vinäger
  • 75 g smör, rumstempererat
  • 100 g kallt vatten

Smörblandning

  • 250 g smör, rumstempererat
  • 100 g vetemjöl

Blanda ihop degarna var för sig och tryck ut till lika stora rektanglar. Slå in respektive deg i smörpapper och lägg i kyl i 12 timmar.

Lägg degarna på varandra och kavla ut tills ganska tunt. Gör ett fyrslag, vrid på degen ett kvarts varv och gör om proceduren och gör ytterligare ett fyrslag.

Slå in och ställ i kyl två timmar.

Ta ut ur kylen och gör ytterligare ett fyrslag.

Slå in och ställ i kyl minst två timmar.

Joulutorttu

  • Smördeg
  • Plommonmarmelad/plommonsylt
  • 1 ägg
  • Florsocker (om man vill)

Sätt ugnen på 225 grader.

Kavla ut smördegen till en tjocklek på knappt 1 cm. Skär ut kvadrater, ca 8×8 cm, och gör ett diagonalt snitt in mot mitten från varje hörn, men inte hela väggen. Det ska vara som en orörd yta i mitten där fyllningen ska vara.

Vispa upp ägget och pensla lite ägg i mitten av kvadraterna. Vik sedan in varannan hörna mot mitten, så att en stjärna bildas.

Lägg julstjärnorna på en plåt med bakpapper och pensla med ägg.

Dutta en klick plommonmarmelad i mitten på varje stjärna.

Grädda i 10-15 minuter, men håll koll. Från gyllenbrunt till bränt går det snabbt.

Låt svalna och pudra sedan florsocker över kakorna.

Hyvää ruokahalua!

0 likes
Share:
Recept

Karelska piroger – första försöket

november 21, 2014 by saftpiraten 1 kommentar
Karjalanpiirakka – karelska piroger.

Finländska recept utlovades. Här kommer ett på något av det bästa jag vet: karelska piroger.

Den här typen av piroger – tunna skal med fyllning – har länge funnits i ett område som sträcker sig från östra Finland över Sibirien och ända till Kina.

Karjalanpiirakka

Den karelska pirogen, som kom till nuvarande östra Finland på 1600- och 1700-talet, är nämnd i skrift första gången 1686. Sitt nuvarande namn fick den när den spreds från Karelen i samband med evakueringen av kareler under andra världskriget.

Karjalanpiirakka är i dag produktskyddad av EU och beskrivs som ”en öppen, liten och tunn pirog, som består av ett tunt skal med fyllning”. De ska vara 7–20 cm stora och är vanligtvis ovala.

Jag vet inte hur många karjalanpiirakka jag ätit i mitt liv, men jag vet att det är många och jag vet att jag fortfarande inte tröttnat.

Busenkelt recept

Receptet är enkelt: själva skalet görs av mjöl, vatten, smör och salt, och innehållet är en enkel risgrynsgröt (fyllningen kan också innehålla potatis eller korn, men det är inte så jag är upplärd).

Att dessa försiktiga ingredienser tillsammans blir något så ljuvligt, kan jag inte förklara. Men Tapio Rautavaara vad gott det är.

Jag medger att mina inte är de vackraste av karelska piroger. Men det är de första jag gjort själv och för att vara det är jag ganska så väldans nöjd. Och det slutgiltiga smaktestet klarade de med bravur: min karelska mor tyckte att de smakade som karelska piroger ska. Kiitos, äiti kulta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Karjalanpiirakka – karelska piroger (20-30 st)

Skalet

2 dl vatten

2,5 dl rågmjöl

2,5 dl vetemjöl

1 tsk salt

25 g smör, smält

Gröten

4 dl vatten

4 dl grötris

16-18 dl mjölk

1-1,5 tsk salt

Efter gräddning

75 g smör

2 dl mjölk

Gröten kan med fördel göras redan kvällen före pirogbaket. Koka upp vatten och tillsätt riset. Låt sjuda tills det mesta av vattnet har absorberats. Häll på mjölken och sjud i ca 15 minuter (rör om då och då!). Stäng av plattan och ta bort kastrullen från värmen. Sätt lock på och låt stå i runt en timme. Smaka av.

Pirogdegen är enklast möjliga. Blanda alla ingredienser, men häll i smöret sist, i en bunke.

Kavla ut degen till en lång stång och dela i 20-30 bitar. Forma bitarna till bollar och platta ut dem lite grand (se filmen nedan). Lägg ”plättarna” i en liten hög men glöm inte att: 1) strö mjöl på varje plätt, 2) håll dem borta från värmekällor. Det senare fick jag surt erfara när min eleganta hög sammansmälte till en klump. Det var bara att kavla om.

Nu är det dags att sätta ihop pirogerna! Börja med att dra på ugnen på det varmaste du har, 250-300 grader gissar jag.

Sedan följer tre ganska enkla steg:

  1. Kavla ut plätten till en tunn, tunn oval.
  2. Lägg en liten klick gröt (1-2 msk) i mitten, men ha kvar utrymme på alla sidor.
  3. ”Nyp” ihop pirogen med hjälp av båda händernas pek- och långfingrar. Kolla videon nedan så fattar du!

Lägg på plåt UTAN bakplåtspapper och grädda i 10-12 minuter.

Värm under tiden upp mjölk och smör i en kastrull.

Ta ut pirogerna och doppa i smörmjölken.

Färdiga att äta! Går också utmärkt att frysa.

1 likes
Share:
Recept

Finland – världens sämsta matland

september 12, 2014 by saftpiraten 5 kommentarer
Smörstekt vitkål - mat från Finland när den är som bäst.

Jag har turen att ha två hemländer. Sverige, där jag är född och uppvuxen, från pappa. Finland, från mamma.

Medan svensk mat blir allt mer uppmärksammad även internationellt, får den finländska kämpa vidare.

Trots detta är ett av mina tidigaste, och starkaste, matminnen från just Finland.

Min barndom doftar nämligen smörstekt vitkål.

Jag har inte som många andra matälskare varit omgärdad av mat under hela min uppväxt. Men varje sommar åkte vi till Finland, till de karelska skogarna, och hälsade på mormor och morfar. Mummo ja ukki.

Just dofter och lukter är något som slänger en tillbaka i tiden på ett ibland nästan skrämmande sätt och i Finland luktade det hö, koskit, bondgård och vedeldad stenbastu.

Men framför allt luktade det alltså vitkål och smör.

Finska makaroner

Mitt minne kanske lurar mig men så som jag kommer ihåg det kunde man vara säker på en sak varje gång vi kom till lilla Kähärilä nära den ryska gränsen: det vankades smörstekt vitkål, knackkorv och finska makaroner (ja, det är skillnad mot svenska, notera räfflorna) så fort man steg innanför dörren. Är det typisk karelsk mat? Jag vet inte.

Men det är än i dag det godaste jag vet.

Det är verkligen ledsamt att det finns så få som lyfter fram den finländska maten. Någon måste ju täppa igen truten på Berlusconi och Chirac där den senare pekat ut Finland som världens sämsta matland.

Varför är det så då? Jag tror faktiskt inte att maten i sig är problemet. I stället tror jag att Sasu Laukkonen på Chef & Sommelier i Helsingfors (läs om restaurangen här) är något på spåren när han diskuterar finländsk mat i ett av de senaste avsnitten av finfina podcasten The Menu.

Han jämför med övriga nordiska länder, där mycket av maten kretsar kring de råvaror som haven har att erbjuda.

– Sedan kommer man till Finland … och det finns bara skog. Och när vi finländare pratar om skogen så säger vi “ja, vi har ju alla de här bären …”, men det finns ingen stolthet i det vi säger. Nyckeln för att Finland ska börja använda sina naturliga råvaror är just skogen och att känna stolthet över den, säger Laukkonen i samtalet med programledaren Markus Hippi.

Vidare säger han att 80 procent av Finlands svampar och bär förblir oplockade årligen.

– De ruttnar i skogen varje år. Något av det bästa som skulle kunna ske är att vi ser oss själva i spegeln och börjar inse att ”det här är vårt guld”. Vi måste bli mer stolta över det. Och sedan börja exportera det till Danmark, som redan har gjorts till Noma. Under deras första år kom mossan som de serverade från norra Finland. Och under flera år serverade de finsk muikku (siklöja). De hade sina  “aebleskiver” – en dansk bakelse som de förvandlade till en salt rätt med gurka och en liten finsk siklöja, rökt i Finland, som var pressad genom den lilla bollen.

Nu försöker Sasu Laukkonen själv bli den som för ut den finländska maten i världen. Till exempel med hjälp av en alldeles speciell sorts fiskrom.

– Nuförtiden är jag den personen som åker till Danmark med sju, åtta, nio olika typer av finländsk fiskrom för att erbjuda tre restauranger där. Jag åker dit och säger “go crazy, testa det här, jag tror aldrig att ni har sett rom från simpa förut”. Den är grön av naturen och bitter. Om man har idéer på vad man kan göra med den så finns det massor av den varan att hämta (i Finland).

Kokbok om Finland

Men intresset för finländsk mat börjar nog ändå röra på sig något. För svensk del var det gläjdande att läsa Lisa Förare Winbladhs intressanta reportage om det finländska köket i White Paper tidigare i år.

Och än viktigare var förmodligen släppet av den nya engelskspråkig kokboken “Kuura” (frost), skriven av Sini Kiialainen, kock på Finlands ambassad i London. Den är tänkt just för hemmakockar, inte proffs, och förhoppningsvis hjälper den till att sprida den finländska maten i världen.

Och kan jag med den här bloggen bara göra en enda person lite mer intresserad av finländsk mat, så är det alltid något. På matfrosseri.se ska det finnas mängder med recept på mat från Finland.

Rieska, memma, karelska piroger, syltmunkar och mycket mer. Men kanske ändå inte det sådär lagom tilltalande fiskbrödet kalakukko.

Även jag har gränser.

Men vi börjar enkelt. Med det allra godaste.

Smörstekt vitkål - mat från Finland när den är som bäst.

Smörstekt vitkål

 

 

 

 

 

Smörstekt vitkål

  • Vitkål
  • Olja
  • Smör
  • Salt

Hur mycket vitkål du vill ha avgör du själv. Ju mer desto godare men vanligtvis brukar jag göra ett eller ett halvt kålhuvud.

Ta bort stocken från kålhuvudet och strimla (jag föredrar ganska finstrimlat men det är upp till dig).

Stek i olja på medelvärme i en stekpanna tills kålen mjuknat. Släng i en rejäl klick smör och stek lite till, tills kålen fått lite färg (jag brukar ha lock redan från början så att kålen snarare ångas klart).

Salta.

Ät tillsammans med knackkorv och finska makaroner. Blunda och få ett smakprov av min barndom.

Hyvää ruokahalua!

0 likes
Share:
Nyheter

*Knack knack*

september 5, 2014 by saftpiraten Inga kommentarer
Hungrig redan som sexåring.

Hungrig redan som sexåring.

*knack, knack*

– vem där?

– en ny matbloggare. en vit man i 30-årsåldern som bor på … eh … södermalm.

– åh, jösses amalia.

Okej, det finns ganska väldigt många matbloggar redan, jag är högst medveten om det.

Men likt en tjurig sexåring (likt pojken på bilden ovan) sätter jag mig ändå platt på golvet, flätar ihop armarna hårt framför bröstet och gnyr fram: Jag vill också!

Så här har ni därför: matfrosseri.se.

För som en av de allra bästa matmänniskorna i Sverige, Lotta Lundgren, så fint avslutade sin blogg ”Om jag var din hemmafru”:

”Det måste inte /…/ leda till att du kastar hela ditt gamla liv över bord och börjar jobba med mat. Men jag är nästan säker på att den som regelbundet dokumenterar sin matlagning och skriver ned sina egna recept kommer att utveckla sin matlagning och fördjupa sin förståelse för hur det går till när ingredienser blir upplevelser. Har man dessutom turen att bli funnen av snälla, intresserade och intelligenta läsare vet man aldrig hur det slutar.”

Mat är nämligen det bästa jag vet. I hård konkurrens med glass och grädde. Vilket också är mat, JAG VET, men en del viktigpettrar och viktigpetror säger ”nänänä, det är onyttigheter”. Vilket det ju inte är.

Matfrosseri ska bli mitt sätt att förskona nära och kära från åtminstone ett halvt skålpund av mitt eviga tjôt om föda och dryck. Hoppas kan de ju i alla fall, de små liven.

I sämsta fall gör det mig till en bättre matlagare. Och det vinner faktiskt alla i min omgivning på.

Men någon renodlad receptblogg blir det inte tal om. Visst, en del matbilder med fånigt kort skärpedjup dyker säkert upp, men lika mycket hoppas jag genom matfrosseri.se kunna bjuda på fiffiga köksknep (jag har ett mycket kärt förhållande till husmorstips), nyheter inom livsmedelsindustrin, krognytt och trender, reseskildringar och restaurangrecensioner.

Och så ska jag slå ett slag för den finländska maten. Någon måste ju göra det.

0 likes
Share:

Prenumerera på bloggen

Fyll i din e-postadress för att prenumerera på bloggen.

Arkiv

  • september 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014

SENASTE INLÄGGEN

Sobanudlar, mango och aubergine (till minne av sommaren)

Sobanudlar, mango och aubergine (till minne av sommaren)

september 15, 2017
Fläsksida, koriandergremolata, majs, chorizo = GÔRGÔTT

Fläsksida, koriandergremolata, majs, chorizo = GÔRGÔTT

april 29, 2017

KATEGORIER

  • Mat och livsmedel
  • Nyheter
  • Recensioner
  • Recept
  • Resor
  • Restauranger
  • Testköket
  • Tips & tricks
  • Uncategorized
Vi kör lite kyl- och skafferirensning under året Vi kör lite kyl- och skafferirensning under årets första veckor så det blir en del kreativa middagar för tillfället. Den här ser kanske inte mycket ut för världen men gott var det. Stekte lök, strimlad morot och några bitar ledsen stjälkselleri tills riktigt mjukt, karamelliserat och gojsigt och smaksatte med garam masala och saffran. Blandade sedan i lite spenat (fryst, snabbt tillagad), hackad mandel, russin och kokt basmatiris. Hittade dessutom färdiglagad ”julsmakande revbenspjäll” billigt via Karma-appen som passade perfekt att blanda i. Kändes ett tag som något slags biriyani men den fasaden krackelerade så snart vi öst överbliven kebabsås (röd och vit) från häromdagens pizzafest över det hela. Satan vad smarrigt det var.
Liten insats som ger lyxigt utfall: riv några pot Liten insats som ger lyxigt utfall: riv några potatisar grovt, salta lätt, kläm ut så mycket vätska du kan och tryck ner böset i ett våffeljärn. Ut kommer världens enklaste rårakor och sen toppar ni bara med det ni har hemma. I vårt fall blev det rester från nyårsmiddagen: forellrom, smetana, dill och rödlök.
Tog en massa genvägar med nyårsmaten och det ska Tog en massa genvägar med nyårsmaten och det ska jag göra oftare 2021, för herre min je vad skönt det var och så gott det blev. Förrätt: kokade några potatisar, skivade tjockt och kluttade på smetana och rom - fem getingar gott tillsammans med isländsk vodka. Varmrätt: köpte färdigconfiterade anklår, mikrade morötter och brysselkål tills nästan klara och glaserade sedan dessa med lite kycklingbuljong och hackad ingefära. Gjorde till det en mycket enkel apelsinsås. Också detta 5/5, det godaste jag lagat på länge. Och stressen vid spisen obefintlig. Perfekt avslutning på 2020. Nu blir det nyårskonsert från Wien och sen en svettig pizza om några timmar. Gott nytt år, vänner!
Bonitoflingorna dansar på årets näst sista midd Bonitoflingorna dansar på årets näst sista middag, den japanska vitkålspannkakan (eller om det mer är en omelett?) okonomiyaki.
Julbordets två viktigaste komponenter, utan konku Julbordets två viktigaste komponenter, utan konkurrens. Till vänster: morotslåda. Till höger: kålrotslåda. 
Finlands finest. 🇫🇮❤️🎄
Ankarstock heter som det heter av en anledning och Ankarstock heter som det heter av en anledning och det här är väl därför per definition fel form på brödet. Men det får vara underordnat smak den här gången och de här små (lätt julkryddade) kloten borde duga till julbordet, tycker jag.
De här saffranssnäckorna med fyllning på smör, De här saffranssnäckorna med fyllning på smör, socker, vanilj och vit choklad ska nog kunna slinka ner.
Julmaten får vänta några dagar till. I dag gjor Julmaten får vänta några dagar till. I dag gjorde jag egen pasta för första gången på ett tag och det var himla mysigt att pilla med i skenet av vår nyklädda gran. Ravioli fyllda med ricotta och parmesan, sås på champinjoner, torkade trattkantareller, schalottenlök, vitlök, madeira och ganska mycket grädde.
Ladda mer… Följ på Instagram
© 2016 copyright Lasse Mannheimer // All rights reserved
Matfrosseri – för välgörande mellanmål