Jag har turen att ha två hemländer. Sverige, där jag är född och uppvuxen, från pappa. Finland, från mamma.
Medan svensk mat blir allt mer uppmärksammad även internationellt, får den finländska kämpa vidare.
Trots detta är ett av mina tidigaste, och starkaste, matminnen från just Finland.
Min barndom doftar nämligen smörstekt vitkål.
Jag har inte som många andra matälskare varit omgärdad av mat under hela min uppväxt. Men varje sommar åkte vi till Finland, till de karelska skogarna, och hälsade på mormor och morfar. Mummo ja ukki.
Just dofter och lukter är något som slänger en tillbaka i tiden på ett ibland nästan skrämmande sätt och i Finland luktade det hö, koskit, bondgård och vedeldad stenbastu.
Men framför allt luktade det alltså vitkål och smör.
Finska makaroner
Mitt minne kanske lurar mig men så som jag kommer ihåg det kunde man vara säker på en sak varje gång vi kom till lilla Kähärilä nära den ryska gränsen: det vankades smörstekt vitkål, knackkorv och finska makaroner (ja, det är skillnad mot svenska, notera räfflorna) så fort man steg innanför dörren. Är det typisk karelsk mat? Jag vet inte.
Men det är än i dag det godaste jag vet.
Det är verkligen ledsamt att det finns så få som lyfter fram den finländska maten. Någon måste ju täppa igen truten på Berlusconi och Chirac där den senare pekat ut Finland som världens sämsta matland.
Varför är det så då? Jag tror faktiskt inte att maten i sig är problemet. I stället tror jag att Sasu Laukkonen på Chef & Sommelier i Helsingfors (läs om restaurangen här) är något på spåren när han diskuterar finländsk mat i ett av de senaste avsnitten av finfina podcasten The Menu.
Han jämför med övriga nordiska länder, där mycket av maten kretsar kring de råvaror som haven har att erbjuda.
– Sedan kommer man till Finland … och det finns bara skog. Och när vi finländare pratar om skogen så säger vi “ja, vi har ju alla de här bären …”, men det finns ingen stolthet i det vi säger. Nyckeln för att Finland ska börja använda sina naturliga råvaror är just skogen och att känna stolthet över den, säger Laukkonen i samtalet med programledaren Markus Hippi.
Vidare säger han att 80 procent av Finlands svampar och bär förblir oplockade årligen.
– De ruttnar i skogen varje år. Något av det bästa som skulle kunna ske är att vi ser oss själva i spegeln och börjar inse att ”det här är vårt guld”. Vi måste bli mer stolta över det. Och sedan börja exportera det till Danmark, som redan har gjorts till Noma. Under deras första år kom mossan som de serverade från norra Finland. Och under flera år serverade de finsk muikku (siklöja). De hade sina “aebleskiver” – en dansk bakelse som de förvandlade till en salt rätt med gurka och en liten finsk siklöja, rökt i Finland, som var pressad genom den lilla bollen.
Nu försöker Sasu Laukkonen själv bli den som för ut den finländska maten i världen. Till exempel med hjälp av en alldeles speciell sorts fiskrom.
– Nuförtiden är jag den personen som åker till Danmark med sju, åtta, nio olika typer av finländsk fiskrom för att erbjuda tre restauranger där. Jag åker dit och säger “go crazy, testa det här, jag tror aldrig att ni har sett rom från simpa förut”. Den är grön av naturen och bitter. Om man har idéer på vad man kan göra med den så finns det massor av den varan att hämta (i Finland).
Kokbok om Finland
Men intresset för finländsk mat börjar nog ändå röra på sig något. För svensk del var det gläjdande att läsa Lisa Förare Winbladhs intressanta reportage om det finländska köket i White Paper tidigare i år.
Och än viktigare var förmodligen släppet av den nya engelskspråkig kokboken “Kuura” (frost), skriven av Sini Kiialainen, kock på Finlands ambassad i London. Den är tänkt just för hemmakockar, inte proffs, och förhoppningsvis hjälper den till att sprida den finländska maten i världen.
Och kan jag med den här bloggen bara göra en enda person lite mer intresserad av finländsk mat, så är det alltid något. På matfrosseri.se ska det finnas mängder med recept på mat från Finland.
Rieska, memma, karelska piroger, syltmunkar och mycket mer. Men kanske ändå inte det sådär lagom tilltalande fiskbrödet kalakukko.
Även jag har gränser.
Men vi börjar enkelt. Med det allra godaste.
Smörstekt vitkål
Smörstekt vitkål
Hur mycket vitkål du vill ha avgör du själv. Ju mer desto godare men vanligtvis brukar jag göra ett eller ett halvt kålhuvud.
Ta bort stocken från kålhuvudet och strimla (jag föredrar ganska finstrimlat men det är upp till dig).
Stek i olja på medelvärme i en stekpanna tills kålen mjuknat. Släng i en rejäl klick smör och stek lite till, tills kålen fått lite färg (jag brukar ha lock redan från början så att kålen snarare ångas klart).
Salta.
Ät tillsammans med knackkorv och finska makaroner. Blunda och få ett smakprov av min barndom.
Hyvää ruokahalua!
