Borsjtj – godast och vackrast (grattis, pappa)
Först och främst: GRATTIS PAPPA PÅ 71-ÅRSDAGEN! (ni som bara vill ha ett recept på borsjtj kan skrolla ner)
Det har varit ett omtumlande år, och det höll ett tag på att gå riktigt åt pipsvängen med alltsammans men det ordnade upp sig. Jag tänker inte gå in på detaljer, men man kan väl konstatera att jag inte direkt har några problem med att betala skatt en masse för att upprätthålla svensk sjukvård, som när det väl gäller är pretty darn fantastisk.
Men nu är allt bra, och i dag firar vi farsgubben precis som vanligt. Så hur firar man sin älskade far då? Jag föreslår, med världens godaste soppa: borsjtj.
Borsjtj
Och vad passar väl bättre än en värmande rödbetssoppa för att tina upp ens djupfrysta benmärg när nu vinterns köldklor tar ett allt fastare grepp om Sverige?
Nyckeln – vinäger
Hur gör man då en utsökt borsjtj? Allra viktigast: snåla inte med vinäger. Det ska bli en rejäl syrlig skjuts i soppan, tycker i alla fall jag, som balanserar upp sötman från grönsakerna och sockret.
Sedan tycker jag att borsjtj är godast med kött. Jag säger ofta, med lite för mycket stolthet, hur jag minsann inte äter så mycket kött längre. Men inte sällan är det bara en fånig vit lögn. Jag gillar kött, men jag försöker att skära ner på det. Dock: femstjärnig borsjtj=kött.
Om man väljer nötkött eller fläskkött är dock inte lika viktigt. Gärna båda om man har möjlighet.
När det gäller kryddning väljer man själv om man föredrar dill eller persilja. Jag älskar dill så jag väljer dill, men det där gör ni som ni vill.
Och servera som sagt gärna ett glas kall vodka till, om alkohol faller er i smaken. Välj en klassisk rysk sort som Russkij Standart, Stolichnaya eller Kristall. Men undvik Putinka, som är uppkallad efter vår älskade diktator Vladde i öst. Efter att precis ha läst ut den strålande boken ”Mannen utan ansikte” av Masha Gessen vill jag inte ha med någonting som har med ”Putte” att göra. Det sägs förresten att om du dricker fem shots av Putinka riktigt, riktigt snabbt så kan du höra hur pansarvagnarna rullar in i Krim, varpå du kort därefter faller ner medvetslös på golvet. Men det är nog en skröna. Antar jag.
Ja, jösses. Tänk om Putin nu dessutom får sällskap av Trump. Denna tid. Det var bättre förr (ibland):
Nog om detta. Här är mitt bästa recept på borsjtj:
Borsjtj
4-6 personer
- Högrev och/eller fläskkarré, ca 500 g
- 2,5 liter vatten
- 2 lagerblad
- 3-4 rödbetor, skalade och grovt rivna
- Olja, att steka i
- 2 msk vitvinsvinäger
- 1 msk socker
- 2 msk tomatpuré
- Smör, en rejäl klick, att steka i
- 1 gul lök, finhackad
- 1-2 morötter, rivna
- 2-3 stora potatisar eller 5-6 små, skalade och skurna i mindre bitar
- 1/2 litet huvud vitkål, tunt strimlat
- 2 tomater, skållade, urkärnade och grovt hackade
- Salt
- Svartpeppar
- Vitvinsvinäger
- En handfull stjälkar dill (spara lite till dekoration)
- 2 klyftor vitlök
- Smetana (eller gräddfil)
Skölj köttet i kallt vatten och skär i större tärningar. Lägg i en stor kastrull och fyll på med vatten, lagerblad och en rejäl nypa salt. Koka upp och skumma av så fort det börjar koka. Sänk värmen, lägg ett lock lite på glänt och låt sjuda i ca 60 minuter. Skumma av då och då för att få en så klar buljong som möjligt.
Under tiden:
Riv rödbetorna (matberedaren är din vän). Värm upp en stekpanna på medelhög värme och lägg i en rejäl skvätt olja, rödbetorna samt vinäger. Sautera i fem minuter, sänk värmen och lägg i socker och tomatpuré och stek vidare i ca 10 minuter tills rödbetorna börjar mjukna. Häll över allt i en skål och ställ åt sidan.
Lägg INTE stekpannan i disken än. Värm upp den på nytt och släng i en stor klick smör och finhackad lök och sautera i ett par minuter. Lägg i de rivna morötterna och stek ytterligare ungefär fem minuter tills allt börjar bli mjukt.
Nu bör köttet snart ha kokat i 45 minuter. Då är det dags att tillsätta potatisen och koka i ytterligare ca 10 minuter. Sedan slänger du i vitkål, de stekta rödbetorna, lök- och morotsfräset och tomaterna. Puttra på tills potatisen är mjuk, ytterligare ungefär 10 minuter.
Smaka av med salt, peppar, vinäger och socker. Framför allt kan det behövas en hel del vinäger för att få fram den där fina sötsyran som är det som gör borsjtj till borsjtj. Fega inte med vinäger, helt enkelt.
Finhacka dill och spara lite av det till dekoration. Riv (eller pressa) vitlöken och lägg i soppan tillsammans med dillen.
Ta bort grytan från värmen, sätt på lock, och låt stå i 20 minuter.
Servera med smetana, dill och kall vodka.
Tack käre son, en får tårar i ögonen. Vi hade tänkt Karjalan paisti för ikväll men nu måste det ju bli borsjtj i stället.
Välkommen tillbaka med dina trevliga skriverier. Hade du inte skrivit här så skulle jag aldrig känt till att det finns något som Pão de queijo, de brasilianska ostbollarna som till och med är glutenfria. Jag brukar göra vegetarisk borsjtj, men efter att ha läst dina utläggningar här började jag verkligen revärdera riktigheten i det. Det känns absolut frestande att pröva ditt recept på borsjtj! När man som jag glömt bort de få finska glosorna som jag kunde som barn, är det absolut inte enkelt att försöka att tolka finska recept (kunde lika gärna vara kinesiska, fungerar lika illa för mig). Då slog det mig… Du tycker om mat, du reser och du provar flera olika vinklingar på recept, tills du gör din egen touch på det du tillagar. Kanske du har ett klassiskt köttpirogrecept, som liknar de man kan köpa på Åland i pirogkiosken??? I alla år så var just köttpirog det första jag ville ha när vi som vanligt var på Åland. När jag bodde i norr så åkte jag över gränsen för att få tag i köttpiroger. När jag bodde i Stockholm fanns (och finns fortfarande) köttpiroger i de största matvarubutikerna. De är en aning smaklösa, men när man sticker en knackkorv in genom mitten på dem så förhöjs smaken. Jag har trixat och mixat med degar och fyllningar, men den största svårigheten är faktiskt själva degen. Jag har smakat mig fram till en fyllning som bl.a innehåller finhackad vitkål i köttröran, som faktiskt blir väldigt god. I och för sig så tvivlar jag mycket starkt på autenciteten på min fyllning, men, men… den fungerar i brist på ett bra recept. Svårigheten har varit att dölja för barnen att jag blandar in kål, men det går med list och food processor efter att kålen är tillagad. Kanske har du till och med ett recept på köttpiroger som är mycket, mycket bättre än de man får i pirogkiosken/butikerna? Om det skulle vara så, inte tveka, varsla mig per omedelbums!!! Jag saknar köttpiroger!!! Mina egna försök har jag tröttnat på, samt alla frustrerande websök. Det går inte ens att köpa dem någonstans där jag bor nu, och jag har inte vågat att föreslå att sända per post i och med att jag riskerar att bli matförgiftad när de äntligen anländer i postlådan hos mig och jag kastar mig över dem som en uthungrad varg. (Hundar och vargar har dock mer förnuft än att äta något som håller på att upplösas av skrattande och lyckliga horder av bakterier.)
Haha, vilket underbart (och LÅNGT) inlägg! Blir så glad när jag hör att någon faktiskt har läst, och inspirerats, av något som jag har skrivit. Det värmer djupt.
Och åh, jag älskar köttpiroger! Det står tveklöst på listan över finska klassiker som ska avhandlas så småningom. Jag ska försöka ge mig i kast med det snart, men kanske blir det, som vanligt, en mer karelsk version av det. I Lappeenranta där jag har mina rötter finns det två för staden unika varianter på köttpirog – atomi och vety – som innehåller antingen både skinka och ägg eller bara det ena. Låter mastigt, men är supergott!
Återkommer om det. Tack igen för dina kommentarer!
Tusen tack för ditt glädjande svar. Jag erkänner, det blev ett aningen långt inlägg, men fingrarna for ivrigt av sig själva över tangenterna i respons på ännu ett av dina intressanta matkåserier. Således lägger jag hela skulden på överentusiatiska fingrar!
Så härligt att höra att även du älskar köttpiroger!!! Jag hoppas att dina ansträngningar på laboratioriet (ehm, köket) snarligt åstadkommer nya framgångsrika äventyr, och denna gången på temat köttpiroger. Givetvis önskar jag innerligt ett recept på den vanliga typen av köttpirog, men att få gå i dina fotspår och ta del av dina ansträngningar med de karelska varianterna låter oerhört besnärande och lockar till smakstestande. Jag ser fram till dina återkommande kåserier, även de som gjorts med hjälp av mobil och kanske är lite enklare, men fortfarande fängande och inspirerande. Önskar dig en smakfull förjulstid och god jul i förskott.