Punk Royale – sicken matfest

Punk Royale, tack för festen!

Att få högt ställda förväntningar infriade är en sak, men det här var något annat. Aldrig tidigare har jag gått till en restaurang och känt lika delar upprymdhet och krypande oro. Och sedan gått därifrån fånigt lycklig.

Punk Royale är ett nyöppnat litet krypin långt ner på Folkungagatan på Södermalm i Stockholm. Före besöket visste jag inte mycket om stället. Men det jag visste var det som gjorde mig bekymrad.

Uppmärksammad chokladboll

De som ligger bakom Punk Royale är Jocke Almqvist och Kalle Nilsson från Ölbaren i Åre. På något sätt (delvis medvetet?) har duon etablerats som restaurang-Sveriges bad boys. De gillar att provocera, inget snack om saken. Mest uppmärksammade blev de när deras gästspel på Niklas Ekstedts Kåken fick ett slut i förtid efter att de serverat chokladbollar i en ljusstake i form av en mörkhyad kvinna.

Rasistiska desserter är inget som jag har något till övers för. Men detsamma gäller att döma människor på förhand. Utan att höra deras version av det hela. Och efter Punk Royale-besöket kan jag lugnt säga att jag har en helt annan, betydligt bättre, bild av herrar Almqvist och Nilsson.

Men inför detsamma var jag som sagt smått vettskrämd. Skulle det bli en kväll med överdriven grabbighet, ett spektakel som står i vägen för själva matlagningen, rent ut sagt några timmar av alldeles för dyrt trams?

Inte blev jag mycket lugnare av att läsa White Guides recension av Punk Royale. Bland annat stod det:

”Politiskt korrekta kan man knappast kalla det här gänget. Ål och anklever är förstås provocerande, och att en indiskret Michelin-gubbe klistrats på ytterdörren från start retar säkert gallfeber på vissa.”

och

”Men när vi får latexhandskar för att äta kåldolmen på kalvfärs och bläckfisk med händerna, känns det lite som dolda kameran …”

Var oron befogad, så här i efterhand? Inte på något sätt.

Punk Royale – bäst i stan?

Punk Royale gav mig, ärligt talat, min bästa restaurangupplevelse i Stockholm någonsin. Ena stunden kändes det som att äta hemma hos Nilsson och Almqvist, i nästa förflyttades vi till en lyxkrog. Men framför allt: samtidigt som vi åt fantastiskt vällagad mat hade vi otroligt roligt.

Kvällen inleddes klockan 19. Vi var kvar tills de stängde. Runt sex timmar. Så här var det:

Vi kom in i den smala lokalen och välkomnades snabbt till vårt bord, där jag fick hedersplatsen i form av en inbyggd soffa i väggen, dock i sällskap av en skräckinjagande liten plastdocka (dockor är läskiga). På bordet: några glas, en hög med lego att underhålla sig med, tända ljus och två små behållare med dels tre vaktelägg, dels någon form av vätska som luktade potatis.

Vårt lego-projekt under middagen.

Någon meny finns inte på Punk Royale. Det man får för 600 kronor är något som kallas ”Överleverans (Gastronomisk dekadens)”: sex fasta rätter och en massa annat smått och gott. En MASSA annat. Totalt fick vi 16 eller 17 rätter, kanske fler.

Till maten kan man köpa valfri dryck eller, som vi gjorde, beställa det tillhörande dryckespaketet ”Svalkad strupe”. Men det här är ingen vanlig restaurang, med en vanlig avsmakningsmeny. Så inte heller dryckespaketet var särskilt vanligt. I stället för en dryck per rätt fick vi ett öl (deras egen), ett vitt vin, ett rosévin och ett rött vin. Och så fort glasens innehåll började sina fylldes de snabbt på av trevliga servitören/sommelieren Maria Edblad Rogell. ”Fri bar”, som de själva kallade det (= du blir rejält rund under fötterna).

Kaviar och vodka

Och så iskall vodka till att börja med. Den första rätten på Punk Royale satte tonen för hela middagen. ”Fram med händerna”, beordrade Kalle Nilsson och slevade sedan upp den finaste kaviar rätt på handryggen. ”Sug i er och tryck upp mot gommen. Ta vodkan i ett svep”. Sagt och gjort – himmelskt gott. Gastronomisk dekadens om något. Och precis på rätt sida tramsigheten.

Sedan rasade rätterna ut i rask takt. Almqvist till bordet med en liten och het stekpanna som fick bli redskapet. Vakteläggen på bordet fick bli huvudingrediens. Snabbt rörde han ihop en inte så nyttig, men fantastiskt god, omelett. Inte så nyttig, eftersom den toppades med ål och smörsås med pressad kaviar.

Och så där fortsatte det:

Pilgrimsmussla med mer kaviar, citron, brynt smör och puré på Blå kongo-potatis.

Räk-klubba med pistage och citron.

Torkade miniräkor med torkat lingon.

Och sedan, den första kött-rätten. Lika mycket som den väldigt pescetarian-vänliga menyn gladde sällskapets pescetarian, lika mycket gladdes vi andra av denna blodplätt med vansinnigt fet och god bacon.

Medan vinet flödade kom ett ljummet ostron med currysmör och lavendel. Vi (förvisso inte så erfarna ostronätare) enades ganska raskt om att det här var kanske det bästa ostron vi ätit.

Ostronet följdes av Punk Royales farligaste rätt. Farlig, om en hade haft oändlig tillgång till den vill säga. Smörstekt brioche med anklever och nyponsås-smiley. Jag bedyrade att jag på studs hade kunnat äta minst 50 av dessa små rackare (vilket hade lett till en säker hjärtinfarkt). Trots några dagars eftertänksamhet väljer jag att lita på mitt vid det laget inte helt nyktra jag.

Smörstekt brioche med anklever och nyponsås på Punk Royale.

Även den vegetariska versionen, med toppmurkla i stället för anklever, såg ut att glädja pescetarianen som smackade ljudligt med munnen efteråt.

Godast: blåmusslor

Här någonstans kom också det närmsta vi fick uppleva överdriven grabbighet. ”Det stora mandomsprovet” bestod i att tvätta av sig med de löjligt heta handdukar som lades fram på bordet. Det gjorde ont.

Middagens kanske godaste rätt var nästa: blåmusslor med ättika, gurka, pepparrot och dill. Och, så klart, kaviar. Punk Royale har kaviar i sin logga av en anledning. Ljuvligt, ljuvligt gott och nästa rätt var inte mycket sämre: vit sparris med toppmurkla, spenat och pestosmör.

Mera lek följde sedan: ”fiskdamm” gick ut på att plocka upp friterad stagg (sillyngel) med klädnypor och dippa i purjodressing. Återigen lite tramsigt, men utan att det störde. Ganska kul, till och med.

Inte mätt än? Havsöring med koriandersmakande buljong (det var koriander, inte potatis, som vätskan på bordet luktade, och som användes till denna rätt) följdes av piggvar med grädde på karamelliserad kräfta, brynt smör och ”jävligt omogna” jordgubbar.

Vi är inte framme vid efterrätterna riktigt än. Först den rätt på Punk Royale som jag tror kommer att hamna på flest Instagram-konton: hästtartar toppad med ost och fimp. Ja, riktig cigarettfimp (Marlboro, hälsade kocken). Serverad på … V75-kupong.

Också en av få rätter som jag fotade.

Ett så här vackert foto blev det:

Hästtartar toppad med ost och fimp på Punk Royale.

Bulle och punsch

Kanonaden av icke-söt mat avslutades med stekt svensk bläckfisk med isterband, dill, brynt smör och kycklingsky.

Sedan kastades vi snabbt tillbaka till barndomen när en nygräddad bulle med mjölk (mjölkglass i det här fallet) slängdes upp på bordet. Bulle med mjölk, vad kan gå fel? Inget, kan jag säga. Särskilt inte eftersom vi fick punsch till, i rackarns fina glas dessutom.

Efterföljande ostbågar gjordes på krispig svål, kittost och parmesan och sedan avslutades det, så klart, med:

chokladbollar

En skål med smet, ett fat med kokos. Latexhandskar. Rulla själva.

Vi lade till kaffe och sprit (nästan värt det bara för att få se deras supergulliga drinkvagn!) och sedan fick det vara bra.

Mätta. Belåtna. Och ganska så fulla.

Åt vi inte abborre också? Med picklad kålrabbi kanske? I så fall var det också gott.

Tack, Jocke, Kalle och Maria. Vi ses snart igen.