En lektion i svensk matkultur

Nytt år, samma löfte som de senaste åren: Jag ska äta vad jag vill, när jag vill. Rätt bra nyårslöfte om jag får säga det själv.

Vilket nyår det blev förresten! Vi har har haft några härliga vänner från Slovenien på besök över helgen och det har varit full rulle hela tiden. Dels var vi så klart tvungna att bilda dem i svensk finkultur. Ni vet Abba, snapsvisor och bakispizza. All denna pedagogiska verksamhet tar på kraften. Dels är balkaner som bekant inte direkt kända för att spotta i glaset. Det har varit festligt, så att säga. Men anständigt.

Abbalkan.

Mera gräddsås, Meatballs!

När det gäller SVENSK MATKULTUR har vi som sagt lärt ut the fine art of nyårsdagspizza. Vi har också, naturligtvis, hunnit med en och annan fika samt inmundigat köttbullar på lokal. Jag måste erkänna att jag inte trodde att Meatballs (korsningen Kocksgatan/Nytorgsgatan) koncept (bara köttbullar) skulle bli så lyckat som det verkar ha blivit. Men det har varit så mycket folk där de senaste dagarna, när vi har gått förbi i alla fall, att det nog inte hade blivit någon lunch för oss alls om vi inte hade reserverat bord. Gott var det också, även om de allt snålar en del med gräddsåsen. Så gör man bara inte.

Köttbullar med för lite gräddsås på Meatballs.

Och så har vi gjort det svenskaste man kan göra: åkt till Thailand. Vi gick full Skånegatan och inledde med ett glas vin/IPA på Urban Deli innan vi intog superkitschiga, men härliga, Koh Phangan för middag.  Maten var smaskens, men rött neonljus är inte direkt optimalt för att få till matbilder som får saliven att rinna till. Ni får nöja er med en illröd Mai Tai.

Mai Tai på Koh Phangan på Skånegatan.

Nyårsmenyn finns det nog knappt någon bild på alls; jag hade glädjande nog fullt upp med att umgås, skåla, skråla och ha det allmänt myz med mina vänner. Men maten uppskattades. Tror jag. På grund av nämnda besök från Balkan satte vi svensk prägel på menyn. Toast Skagen med löjrom till förrätt, boeuf bourguignon på älg med potatis- och jordärtskockspuré (STOMP är närmare sanningen, då min potatispress strejkade fullständigt) till huvudrätt. Efterrätten stod förträffliga gäster från Södermalms westside för: en inget annat än förträffligt supergod saffranspannkaka med vispgrädde och hjortronsylt*.

* De gick bet på att hitta salmbärssylt, någon som vet var man får tag på det i Stockholm?**

** Visste ni att salmbär tydligen heter blåhallon i resten av landet? Och det är tydligen inte alls någon endemisk växt för Gotland, som jag tog för givet. Tänk vad man lär sig av internet. Fucking älskar internet.

Vegosuccé

Särskilt glad är jag dock över att middagens enda vegetarian var så nöjd med mina vegovarianter av nämnda skagen och boeuf. Med tanke på alla gånger hon har varit tvungen att beställa ännu en spaghetti Napoletana när vi varit ute och ätit, så kändes det kul att få bjuda på någonting lite festligare (missförstå mig inte, jag älskar pasta med tomatsås nästan mer än livet självt men ni hajar …) Särskilt svårt att sätta lite nyårsstämning på de vegetariska rätterna var det inte heller. Jag gjorde egentligen inget annat än bytte ut räkor mot tofu, löjrom mot tångkaviar och älghögrev mot vegobitar. Och det blev jättegott! Den vegetariska boeufen är det enda jag har bild på, tror jag. Men den får ni i ett enskilt inlägg i morgon.

Heppåer!