GMO – vart tog mångfalden vägen?

Jag nämnde tidigare Aspegren mitt i maten eftersom Mischa Billing, ny jurymedlem i Sveriges mästerkock, hade del i programmet. Men jag upptäckte också en annan intressant sak när jag tittade igenom avsnittet.

I ett segment står Jesper Aspegren och pratar om grönsaker med en odlare och expert vid namn Åke Truedsson. Denna Truedsson pratar där om utarmandet av rotfrukter i Sverige och uttrycker bekymmer över det alltmer begränsade urvalet. Se här vad han säger, och tänk på att det är 1996. Det låter som taget ur en dagsaktuell debatt, med tanke på det allt större intresset för ekologisk mat, närodlade råvaror och biologisk mångfald.

-De stora fröföretagen vill att vi ska köpa två sorters morötter och odla dem, och det ska man göra över hela världen i stället för att ha lokalanpassade sorter.

-Jag tycker inte om det alls, jag vill ha ett stort sortiment som är anpassat efter olika jordar och olika länder.

Här har jag trott att det är en matrevolution på gång, och så får jag se och höra att samma saker predikades redan för 18 år sedan.

Det ser helt enkelt inget vidare ut.

75 procent mångfald borta

Förra seklet försvann tre fjärdedelar av jordbrukets mångfald i världen, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.

75 procent är en ganska hisnande siffra, och en sak som inte ser ut att förbättra saken är när multinationella företag som Monsanto, Dupont och Syngenta tar fram den ena genmodifierade grödan (GMO) efter den andra.

Jag är inte per definition motståndare till vare sig nämnda företag eller GMO-produkter. I teorin är det fantastiskt att tekniken kommit så långt att man i dag kan skapa motståndskraftiga och mer näringsrika grödor genom att förändra växters arvsmassa.

Däremot har det framkommit många baksidor, både direkta och indirekta, som inte får förbises. Dels avslöjade en rapport från 2011 biverkningar som resistenta ogräs och till och med ökad användning (!) av bekämpningsmedel. Dessutom, när vi ändå talar om mångfald, är många med all rätt skeptiska till att låta ett fåtal übermäktiga företag kontrollera nästan all världens grödor.

Monsanto, Dupont och Syngenta äger nästan 70 procent av den globala fröförsäljningen. Monsanto, världens största fröföretag, producerar självt fler än 4 000 olika arter av grödor i fler än 160 länder.

Inte heller hjälper företagets mörka historia till när folks förtroende ska vinnas. Det var trots allt bland annat Monsanto, då ett kemiskt-tekniskt företag, som låg bakom vidriga Agent Orange.

På den tiden sålde Monsanto också DDT, PCB och tillväxthormonet rBST till kor.

Möjligtvis utgör dessa saker en del av svaret på frågan “varför hatar alla Monsanto?”, som journalisten Lessley Anderson ställde i ett inlägg på Modern Farmer i våras.

Anderson har också en teori om att uselt pr-arbete kan ligga bakom Monsantos dåliga rykte.

Kanske är det därför som de nu riktat in sig på nya marknadsföringsvägar. Signaturen Bonggamom var till exempel en av flera bloggare som fick tillbringa en dag på företagets forskningsanläggning i Woodland, Kalifornien. Besöket vände inte direkt uppochner på hennes syn på Monsanto. Så här skrev hon efteråt.

“Jag tror inte att Monsanto är djävulen inkarnerad. Jag tror inte att de är änglar heller. Precis som många/de flesta stora företag nuförtiden, har jag inga bevis för att deras målsättning är något annat än att känna så mycket pengar de bara kan. Jag är alltid misstänksam mot företag som åtnjuter en så överväldigande dominans på marknaden att man nästan kan kalla det ett monopol.”

Indiska massjälvmord

Den allra mest obehagliga kopplingen som gjorts till de multinationella fröföretagen är den om sambandet mellan GMO-grödor och den groteska siffran på över 270 000 självmord bland indiska bönder sedan 1995.

Många av självmorden tros ha att göra med stora skulder, orsakade av att företagen pressat upp priserna på sina grödor.

I Omvärldens reportage “Kampen om fröet” från förra året går Ann-Helen Meyer von Bremen in på djupet i ämnet. Det är väldigt intressant, och väldigt oroväckande, att läsa om hur mångfalden bland grödor urlakas alltmer.

Förespråkarna för GMO-grödor hörs ofta säga att de kan bidra till att bekämpa världssvälten, men det är bara en myt, enligt Naturskyddsföreningen.

– GM-grödorna är inte mer högproducerande och de används mest till djurfoder och industriändamål, inte till mat, säger Emelie Hansson på Naturskyddsföreningen i tidningen Världsfront.

I Indien pågår just nu en tuff rättslig kamp för att Mosanto vill införa flera genmodifierade grödor. Den största diskussionen gäller aubergine.

GMO-äggplantan är framtagen för att stå emot skadeinsekter, men dess eventuella intåg innebär samtidigt ett hot mot alla de olika sorters aubergine som redan finns naturligt i Indien (flera tusen sorter hävdar vissa) och av vilka många har kultiverats fram under hundratals år. Flera hävdar att de enda som tjänar på att införa GMO-auberginen är företagen som ligger bakom produkten.

Suman Sahai, genforskare och kvinnan bakom organisationen Gene Campaign, är minst sagt tveksam till den genmanipulerade grönsaken. Så här skrev hon i en krönika nyligen:

“Jordbrukarna har inte bett om den, det är inte en gröda som är särskilt viktig för en tryggad livsmedelsförsörjning och det är inte en gröda som har mer än genomsnittiliga problem med skadedjur. Den enda parten i det här som tjänar på introduktionen av auberginen är Mahyco-Monsanto, företaget som producerar dess fröer”

Svensk mångfald

Även om EU:s GMO-restriktioner är extra hårda, finns mångfaldsproblemet också i Sverige.

DN:s ledarredaktion uttryckte oro för ett par år sedan och menade inte bara att mångfalden har glömts bort – vad sägs om tio olika sorters kålrot? – utan att vi dessutom måste ta fram nya sorter som kan klara av det förändrade klimatet i Norden.

Positivt är åtminstone att stjärnkockar som Nomas René Redzepi och Ferran Adriá, mannen bakom El Bulli, försöker uppmärksamma bristen på mångfald. Den 10 september 2011 skrev de, och en handfull andra kända kockar, under “Limadeklarationen”, ett öppet brev där de beskrev branschens ansvar för att behålla mångfalden inom matkulturen.

“Our work depends on nature’s gifts. As a result we all have a responsibility to know and protect nature, to use our cooking and our voices as a tool for recovering heirloom and endangered varieties and species, and promoting new ones.”

Glädjande nog kan jag också konstatera att Åke Truedsson fortsatt verkar slåss för mångfalden. På hans hemsida Tomatklubben kan man köpa fröer till 500 (!) olika tomatsorter och ett dussin vitlökssorter.

Han är också ordförande i Riksförbundet svensk trädgård. Det känns tryggt.