*Knack knack*

Hungrig redan som sexåring.

*knack, knack*

– vem där?

– en ny matbloggare. en vit man i 30-årsåldern som bor på … eh … södermalm.

– åh, jösses amalia.

Okej, det finns ganska väldigt många matbloggar redan, jag är högst medveten om det.

Men likt en tjurig sexåring (likt pojken på bilden ovan) sätter jag mig ändå platt på golvet, flätar ihop armarna hårt framför bröstet och gnyr fram: Jag vill också!

Så här har ni därför: matfrosseri.se.

För som en av de allra bästa matmänniskorna i Sverige, Lotta Lundgren, så fint avslutade sin blogg ”Om jag var din hemmafru”:

”Det måste inte /…/ leda till att du kastar hela ditt gamla liv över bord och börjar jobba med mat. Men jag är nästan säker på att den som regelbundet dokumenterar sin matlagning och skriver ned sina egna recept kommer att utveckla sin matlagning och fördjupa sin förståelse för hur det går till när ingredienser blir upplevelser. Har man dessutom turen att bli funnen av snälla, intresserade och intelligenta läsare vet man aldrig hur det slutar.”

Mat är nämligen det bästa jag vet. I hård konkurrens med glass och grädde. Vilket också är mat, JAG VET, men en del viktigpettrar och viktigpetror säger ”nänänä, det är onyttigheter”. Vilket det ju inte är.

Matfrosseri ska bli mitt sätt att förskona nära och kära från åtminstone ett halvt skålpund av mitt eviga tjôt om föda och dryck. Hoppas kan de ju i alla fall, de små liven.

I sämsta fall gör det mig till en bättre matlagare. Och det vinner faktiskt alla i min omgivning på.

Men någon renodlad receptblogg blir det inte tal om. Visst, en del matbilder med fånigt kort skärpedjup dyker säkert upp, men lika mycket hoppas jag genom matfrosseri.se kunna bjuda på fiffiga köksknep (jag har ett mycket kärt förhållande till husmorstips), nyheter inom livsmedelsindustrin, krognytt och trender, reseskildringar och restaurangrecensioner.

Och så ska jag slå ett slag för den finländska maten. Någon måste ju göra det.