Det var inte direkt meningen att sluta blogga. Det bara blev så. Saker kom emellan, antar jag. Resor, flytt och allmänna grubblerier. Och matlagning, ironiskt nog. För det är inte så att jag har slutat laga mat. Snarare är mitt intresse för mat större än någonsin. Men i stället för att lägga fokus på att både laga mat och skriva har jag prioriterat enbart det förstnämnda.

Och så har jag funderat mycket på VARFÖR jag bloggar. Vem skriver jag för? Det finns så mycket med bloggar, sociala medier och ja, internet i stort, som jag inte riktigt står ut med. Samtidigt som nätet bidrar till så mycket bra ligger det som en kvävande slöja av narcissism och bekräftelsebehov över det hela, och som får mig att vilja ta mitt inte så skarpa huvud och dunka upprepade gånger mot väggen.

Förstå därför att jag inte mår bättre av att inse att jag själv är en del av det där, inte minst genom den här bloggen. Skriver jag verkligen för mig själv, som jag har hävdat att jag gör? Eller vill jag bara att folk ska säga att jag är bra? Och är det i så fall nödvändigtvis något dåligt?