Sedan någon vecka tillbaka går det att se tv-serien Chef’s Table på Netflix.

Den korta versionen:

Jag gillar det väldigt mycket. Se Chef’s Table.

Den längre versionen:

Jag skulle gissa att minst 50 procent av allt jag ser på tv handlar om just mat. Men det är inte mycket av det som är särskilt bra. Min konsumtion av mat-tv ser ut ungefär så här om man styckar upp den:

• 35 procent Masterchef Australia. Nu har jag förvisso sett alla säsonger, men annars tar det här upp det mesta av min tv-tid. Som jag nämnt tidigare är det här, enligt mig, den överlägset bästa Masterchef-serien. Proffsigt upplagt, sköjiga tävlingar och framför allt lärorikt. Ny säsong startar i dag!
• 25 procent bra mat-tv men som egentligen inte är mat-tv (t ex Anthony Bourdain: Parts Unknown).
• 20 procent mat-dokumentärer. Några av mina favoriter: Somm, Spinning Plates och Jiro Dreams of Sushi.
• 15 procent smörja. Slötittande på Sjuan, TV8 eller någon annan kanal där någon råkar laga mat. Något lär man sig väl alltid, tänker jag. Sedan somnar jag i soffan.