Här sitter jag på nyårsdagen och är lite nöjd med mig själv. Jag besegrade nämligen mitt nyårslöfte från förra året. Hur många kan säga det, handen på hjärtat?

Det är nog första gången jag klarar av att hålla ett nyårslöfte, förresten. Jag är inte den uthålliga typen, tror jag. En gång – kan jag ha varit 11-12 år kanske? – lovade jag att inte äta godis på ett helt år. Min kusin hade gjort det året före och fick efter ett års sockercelibat ett helt bisarrt berg av sötsaker när hon klarat löftet. Jag ville ha det där godisberget.

Men jag misslyckades. Jag höll ut i ett halvår, kanske åtta månader, men uppdraget var dödsdömt. Vad ska jag säga, jag gillar godis helt enkelt.

För ett år sedan bestämde jag mig i stället för att lova mig själv något som jag visste att jag skulle kunna leva upp till. Något som jag skulle må bra av, men samtidigt ville göra (och har därför alltså ingeting med någon träningslokal att göra). Kalla det tidernas nyårslöfte om ni vill:

Ät mer. Ät onyttigare. Ät vad du vill, när du vill.

Jajaja, det är några av mina skjortor som sitter liiiiite tajtare nu än de borde. Visst, det flög bokstavligen iväg en knapp när jag försökte få på mig ett par av mina byxor för en tid sedan. Jag väger helt enkelt ett par kilo mer än för ett år sedan.

Vad är det för fel med det?

Jag har haft det så jäkla fint det här året. Aldrig tidigare har jag upplevt så många lyckliga stunder av mat. Jag har gjort smör (och ätit smör) mitt i natten, jag har tuggat i mig foie gras till lunch, jag har under några dagar på egen hand försörjt alla Granadas tapasbarer. Jag har i princip ätit mig halvt fördärvad under stora delar av 2014, men aldrig mer än att glädjekänslorna vägt över.

Jag älskar mat och jag älskar det här nyårslöftet. Att jag sedan tvingats träna lite mer för att det alls ska vara hållbart, det är helt okej. Roligt till och med. Men att gå på diet eller tänka på mat som kost, den vägen tänker jag helt enkelt inte vandra. Jag äter det jag vill, när jag vill, hur jag vill.

I år blir det inget nyårslöfte. Det här är nämligen inget som ska avgränsas till vissa år. Det är min livsfilosofi.

Så jag börjar 2015 på det sätt jag vill, på samma sätt som många andra börjar 2015. Med pizza och läsk. Men inte på grund av bakfylla (vissa av oss jobbade faktiskt i går) utan för att jag är sugen på pizza och läsk.

Den här pizzadegen är en ren kopia av Martin Johanssons ”enklaste pizzadegen”, helt enkelt för att den är A+ – en perfekt pizzadeg. Jag delar degen i åtta, till lika många pizzor av ganska liten storlek. Och det bästa med den här degen är att den går utmärkt att frysa! Täck degbullarna med plastfolie och frys in bara. Och tina sedan långsamt.

Två olika varianter av pizza blev det i dag: en med färsk tomatsås, mozzarella, färsk salsiccia, champinjoner, schalottenlök och rucola, och en med rödbetskräm och fetaost. Helt enkelt utifrån de rester jag hade i kylen.

Gott nytt år, älskade vänner. Låt oss mötas över borden också detta år.

Pizzadeg

• 8 g jäst
• 400 g vatten, ljummet
• 25 g olivolja
• 600 g vetemjöl special
• 8 g strösocker
• 12 g salt

Blanda ut jästen med lite av vattnet i en bunke. Blanda i resten av vattnet och övriga ingredienser. Låt jäsa i rumstemperatur 45-60 minuter.

Häll ut degen på bakbord och dela i åtta delar (eller färre för större pizzor). Forma till runda bullar genom att vika in kanterna på degen mot mitten så att ”undersidan” blir spänd. Vänd på bullarna och gör dem runda, enligt nedanstående teknik (eller gärna elegantare).

Täck bullarna med plastfolie och låt jäsa i 15 minuter i rumstemperatur. Det går också att ställa in dem i kylen för att jäsa i upp till 10 timmar.

Dags att göra pizzorna. Sätt ugnen på högsta värme, och gärna med en baksten i . Kavla ut pizzorna tills de är väldigt tunna. Lägg på pålägg. In i ugnen tills pizzan ser färdig ut, 5-10 minuter beroende på värmen på ugnen.

Ät in det nya året.

Vörtbröd, julskinka, grovkornig senap. Ge mig det och jag börjar genast hallucinera fram tomtar, smyckade granar och Karl-Bertil Jonsson.

Det och några tända ljus är allt som krävs för att jag ska hamna i julstämning.

Och ja, jag köper gärna färdigskivad julskinka. Och nej, jag gör inte min egen senap. Och ja, jag nöjer mig oftast med det vörtbröd som säljs i affären. Jag kan till och med sträcka mig till att jag TYCKER OM de svampiga varianter av vört som kommer i redan uppdelade skivor. Låt oss kalla det Skogaholmslimpa-syndromet.

Det är liksom smaken och doften av vört jag är ute efter. Och den kommer även med halvfabrikaten, vad man än kan tycka om dessa i övrigt.

Men det är faktiskt ännu godare att göra eget vörtbröd. Och det är bara liiiiite pill och pyssel för att få till det. Prova vettja!

Vört är som alla vet – efter en snabb och helt okritisk Wikipediasökning – en vattenlösning av omvandlade beståndsdelar från malt och dessa får man fram när man filtrerar mäsken vid ölbryggning.

Och var i hela Helsingfors får man tag i vört då, om man vill göra det här brödet?

Det korta svaret är: på Cajsa Warg. Åtminstone i butiken på Renstiernas gata hade de litervis med vörtextrakt, vilket var en stor skillnad jämfört med förra året då jag bara hittade någon enstaka burk högst upp på deras högsta hylla. Jättehögt upp. Omöjligt att nå utan stege. Jobbigt, jobbigt.

Men de flesta har varken lust eller ork eller möjlighet att ta sig till en specifik butik mitt i Stockholm. Och då finns det andra sätt (som jag dock inte har testat personligen).

• Använda färdig vörtmix, som den här eller den här.
• Ersätta vattnet med öl och julmust, som i det här receptet.
• Göra eget vörtextrakt, genom att koka ned svagdricka (lär fungera också med porter/julmust) enligt Jan Hedhs metod.

Det sista alternativet är bäst på så sätt att man kan använda lika stor mängd vörtextrakt gjord på svagdricka, som det man köper i affären.

Så, då har vi löst biten med själva huvudingrediensen. Nu bakar vi bröd av vört. Och vi gör det enligt Martin ”Pain de Martin” Johanssons recept. Förra året provade jag det och det blev mycket gott men samtidigt helt parodiskt kompakt och tungt. Det kan ha varit ett av få bröd som man faktiskt kunde slå någon medvetslös med.

I år såg jag därför till att göra degen betydligt kletigare = tillsätta mer vatten.

Receptet är enkelt, men innehåller några steg där den inledande skållningen är det krångligaste. Och då är det inte särskilt krångligt alls.

I herr Johanssons recept ingår russin (valfritt) men jag undviker gärna russin i bröd. I övrigt är det mer eller mindre samma recept.

Vörtbröd

Skållning

• 1 påse torkade pomeransskal, hela
• 1 tsk ingefära, malen
• 1 tsk kardemummakärnor, mortlade
• 0,5-1 tsk hel kryddnejlika, mortlad
• 200 g rågmjöl
• 500 g kokande vatten

Koka pomeransen i vatten i ungefär 30 minuter. Plocka upp ur vattnet och skär med en vass kniv bort det vita ”luddet” på insidan av skalen. Finhacka sedan skalen och lägg i en skål tillsammans med kryddor och mjöl. Blanda allt och häll över det kokande vattnet. Rör om noga och låt stå över natten eller tills det är svalt.

Deg

• Skållningen från ovan
• 150-200 g vatten
• 5 g jäst
• 60 g vörtextrakt
• 200 g bagarsirap (eller mörk sirap)
• 20 g salt
• 800 g rågsikt

Steg 1: Blanda skållning med övriga ingredienser. Tips: blanda ut jästen i lite vatten först av allt. Förra året missade jag det och det blev väldigt svårt att få ut jästen jämnt i degen.

Vattenmängden kan däremot variera. Jag använde nästan allt vatten den här gången och fick en rejält klibbig, men hyfsat fast degklump när jag var klar. Tror dock att jag hade kunnat ösa på med ytterligare vätska för att få ett ännu luftigare bröd.

Steg 2: När du har blandat ihop allt, låt jäsa i skål täckt med platsfolie i rumstemperatur. Runt åtta timmar eller över natten bör vara lagom.

Steg 3: Häll ut degklumpen på ett mjölat bakbord (alltså vilken yta som helst som du brukar baka på) och dela i två delar. Forma till två bröd och låt jäsa i runt två timmar, tills de har blivit ungefär en och en halv gång större. Jag ”pausade” här min jäsning genom att ställa in bröden i kylen över natten, för att sedan fortsätta. Men det beror ju på hur man ligger till tidsmässigt.

Steg 4: Sätt ugnen på det varmaste ni kan (max 250 grader för min del) och kör in bröden på bakplåtspappersförsedd plåt när ugnen är varm. Sänk till 200 grader efter 15 minuter och kör ungefär en halvtimme till, eller tills bröden nått 98 grader i mitten.

Ät med julskinka och grovkornig senap. Och ett glas julmust. Med en tomteluva på huvudet.

Nu är det jul.