Croqueta med skinka på Restaurante Carmela i Granada.

– Ett glas vin, tack.

– Det blir tjugo kronor. Och vad vill du ha för mat till det?

– Eh, va?

– Mat … du får välja vilken mat du vill ha.

– Aha, gott. Jag älskar mat! Vad kostar det?

– Inget.

– Eh, va?

– Inget. Maten är gratis.

– Wohoo! … eh, va?

Tänk va, om det ändå vore så här när man gick ut och åt. Tänker du på det nu? Tänk riktigt hårt, och håll kvar tanken, för det är faktiskt precis så här det är! I Granada i alla fall. Rimligen är det en av världens bästa städer om man gillar mat. Maten är nämligen inte bara gratis. Oftast är den fantastiskt god också.

Granada = gratis mat

Jag har nyss kommit hem från Granada, efter att ha fått en resa dit i 30-årspresent.  Det kan ha varit den mest träffsäkra presenten någonsin. Under några dagar har jag varit konstant hungrig och mätt på samma gång. Ni vet när man egentligen inte behöver mer, men där rätterna ser så goda ut och är tillräckligt små för att man ändå ska ta ”bara en till”.

Några saker jag fyllt magen med de senaste dagarna: qroquetas (kroketter) som smälter ner i halsen, favabönor med skinka, helfriterade mini-boquerones, ett fat fyllt med ibéricoskinka, korv och manchego-ost, ångkokta musslor,  små, små nudlar med en sås på finhackade mandlar, en supersmaskig och saftig couscous med russin, mini-kycklingkebab, mini-lammkebab, paella. Och en väldig massa gröna oliver.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns en viss risk att jag har lagt på mig några kilo, men viktökningen har varit lika stor mätt i glädje, det lovar jag. Detta trots att vi också åt en del riktigt risiga rätter. Så blir det när man besöker många ställen, och jag kan varken rekommendera de unkna räkorna, gambas pil pil, vi beställde på La Bella y La Bestia II eller någon av de trista tapas – en korvgryta och några croquetas – som vi fick på Bar La Riviera. 

Men Granada, som ligger i Andalusien i södra Spanien, kan jag verkligen rekommendera ändå. Det är en mysig liten stad vid foten av Sierra Nevada, en timmes bilfärd från Medelhavet. Enklaste sättet att ta sig dit är med flyg till Málaga och med buss därifrån. Anledningarna att besöka staden är flera:

  • Unesco-listade palatsområdet Alhambra, med sin mäktiga utsikt över staden och bergen. Missa inte Naziriska palatsen med smått osannolikt vacker väggarnityr.
  • Spaniens näst största katedral, inkilad mitt i smeten som en stor koloss. Jag har mycket lite att göra med kyrkan vanligtvis, men är lite besatt av just mäktiga katedraler. Den här hamnar bland mina favoriter, tillsammans med Cathedral of Saint John the Divine i New York, och Kölnerdomen.
  • Granadas ”gamla stan”: Albaicín. Vi bodde här, och även om de branta kullerstensvägarna tar på krafterna så är det otroligt vackert. Se till att besöka utsiktsplatsen Mirador de San Nicolas, där det alltid verkar vara folk.
    Albaicín togs precis som Alhambra in på Unescos världsarvslista 1984.

Från snacks till hel måltid

Men allra roligast är ändå maten. Och den är gratis. Verkligen gratis. Jo, den är faktiskt det. Om du beställer något att dricka i Granada så måste de servera dig mat. De MÅSTE. Det är för jäkla fint ändå.

Sedan varierar det hur mycket mat man får; på något ställe fick vi bara en liten skål oliver medan vi på ovan häcklade La Bella y La Bestia II, när jag ville ha ”nåt litet” för att avsluta kvällen, fick ett fat bestående av bagel med lufttorkad skinka, tonfisksallad och patatas bravas. Verkligen en hel måltid (ja, jag åt upp allt).

Det här systemet uppmuntrar så klart till att hoppa från det ena stället till det andra. Men vissa ställen belönar också den som stannar genom att man för varje glas man beställer får en något bättre tapa. Till exempel: på en bar fick vi ett par skinkmackor och lite oliver till vårt första glas. Till det andra bjöd de på en fantastiskt god liten paella. Ett tredje glas blev det inte, men hade kanske gett … ett fat ostron?

Trots få dagar i Granada har jag hunnit testa mängder av restauranger. Här kommer fem ställen som jag rekommenderar å det varmaste:

Om-Kalsum, Calle Jardines

Om-Kalsum i Granada.

Om-Kalsum i Granada.

De flesta restauranger med nordafrikanska influenser hittar man i Albaicín. Men om du fortsätter att gå söderut från katedralen, tills det börjar bli lite folktomt och du undrar ”är det inte dags att vända om nu?”, så hittar du den här pärlan.
På Om-Kalsum är det lammtagine, hummus, kebab, falafel, couscous (FANTASTISK couscous) etc som gäller. Och allt är väldigt, väldigt gott. Stället är dessutom supermysigt, och populärt.
Men framför allt är herren i baren (ägaren?) en superhjälte. Hur många som än strömmade in på samma gång så hade han järnkoll och sprang fram och tillbaka mellan borden och baren med allas beställningar. Hela tiden leende. 100–0 till honom.

Bodegas Castañeda, Calle Almericeros

Bodegas Castañeda i Granada.

Bodegas Castañeda i Granada.

När allt annat var stängt var Bodegas Castañeda öppet (en bra bit efter midnatt). Och när jag inte trodde att jag kunde äta mer fick jag med lätthet i mig en rejäl portion habas con jamón (bönor och skinka) och ett glas rioja. Det ligger på en liten tvärgata till Calle Elvira, och du känner igen det på att alla gäster står upp vid baren, att det ligger servetter över hela golvet, och att de har ett gigantiskt tjurhuvud på väggen.

Bar Diamantes, Calle Navas

Bar Diamantes i Granada.

Bar Diamantes i Granada.

Låt dig inte luras av lysrören som sticker som nålar i ögonen. Inte heller av den sparsmakade inredningen. Hit har lokalbefolkningen gått länge, framför allt för dess fisk och skaldjur.  Att man måste vara där när det öppnar för att få plats, som någon recension hävdade, stämmer inte heller. Strålande gott vitt vin, och bättre tapas ju mer du beställer. Ta minst två glas. Då får du en fantastisk cazón de adobo – marinerad friterad fisk. Jag fick det i alla fall.
I dag finns det även en Bar Diamantes vid Plaza Nueva, men håll dig till originalet om det går.

Restaurante Oliver, Plaza Pescaderia

Restaurante Oliver i Granada.

Restaurante Oliver i Granada.

Det ser lite flådigt ut, men mest på grund av de finklädda servitörerna. Det är inte dyrare än någon annanstans och ligger fint på ett mysigt torg strax söder om katedralen. Precis som Bar Diamantes utgår de ifrån ”the more the merrier”-principen. Paellan som bjöds till glas nummer två var utsökt.

Bar Babel World Fusión, Calle Elvira

Trevligt, småflummigt ställe att starta kvällen på. Studenter trängs för billig öl och goda crossover-tapas. Både fajitas och risotto med bläckfiskbläck kan rekommenderas. Men allra bäst var deras gazpacho på avokado och morot.

Málaga-bonus

Vi hann med några timmar i Málaga också, både på vägen till och från Granada. Och vi åt gott där också. Redigt gott. Här är ett par tips:

Cerveceria La Sureña, Muelle Uno Sea Shopping (Paseo de la Farola)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt förbi turistfällorna längs ”Hamn 1” och ta dig ända bort till fyren. Där nedanför hittar du nedtonade Cerveceria La Sureña, med en stor uteservering och mycket folk (i alla fall de två gångerna vi var där). Man beställer i baren och tar med sig sin dryck och sitt kvitto till ”köket” några meter bort. Där sippar man på vad man nu har beställt och väntar medan ibérico-skinka skärs, potatistortilla vänds och bläckfiskringar friteras. Sedan tar man med sig sina tallrikar ut i solen och njuter av hav, folk och god mat.

Grillade sardiner på stranden

Sardiner grillas på stranden i Málaga.

Sardiner grillas på stranden i Málaga.

Fortsätt runt fyren ovanför Cerveceria La Sureña och du kommer till stranden. Där börjar du direkt känna en alldeles särskild doft. Den kommer från grillade sardiner. Doften återkommer ungefär var 50:e meter längs stranden i takt med att du närmar dig nästa sardingrillare. Slå dig ned på en plaststol, beställ in en Alhambra-öl och ett spett sardiner. Och ha det gôtt.

Share: