Påsken är här och det är i ärlighetens namn ingen helg som jag brukar fira alltför nitiskt. Förutom en punkt då.

Memma (på finska: mämmi), Finlands stoltaste påskdessert, är en gammal, gammal tradition som också jag håller hårt fast vid. Redan från 1200-talet och framåt åts någon form av memmaliknande röra i sydvästra Finland. På 1700-talet skrev den finlandssvenske biskopen Daniel Juslenius om en gröt som människor åt i landskapet Egentliga Finland.

Hans beskrivning av memma fungerar faktiskt lika bra i dag som då:

”Den har verkligen en svartaktig färg, men är samtidigt ovanligt söt och man äter den under påsken till minne av det osyrade brödet”

Professor Pehr Adrian Gadd skrev 1751 ner ett recept på memma som är närapå identiskt med de nutida:

”En del rågmjöl, två delar mald rågmalt, vilket mäskas i varmt vatten och den lösa blandningen läggs sedan i en korg för att mogna i svag ugnsvärme i 6–7 timmar.”