Utan någon större marknadsföringskampanj har en ny restaurang öppnat på Tjärhovsgatan 19 på Södermalm (Kafé Tjärleks tidigare lokal).

När man ser neonskylten föreställande ett stekt ägg vet man att man har kommit rätt. Greasy Spoon, som stället heter, vill fylla en lucka på Stockholms brunchscen.

Greasy Spoon, Tjärhovsgatan 19

Okej, vanligt fôlk ställer sig kanske inte och gör eget smör när de kommer hem efter jobbet vid midnatt. Inte jag heller vanligtvis. Men jag är helt enkelt inte så himla bra på att tidsplanera min matlagning.

Nu blev det som det blev.

Men vi återkommer till smöret, först vill jag prata om någonting ännu bättre.

Grädde.

Jag har på frågan om vilken mat jag skulle ta med mig till en öde ö svarat grädde. Vispgrädde alltså. Vispgrädde och en visp. Och en skål så klart. Det blir så stökigt annars.

Jag tycker om grädde till den grad att jag nog visst tycker att det är en måltid i sig att sleva i sig det direkt ur bunken.

Vadå ”det är det inte”?

Ärejuvisste.

Grädde gör det goda godare, och man blir dessutom snygg av det [källa behövs].

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och om det inte vore nog så kan man av grädde göra … tada! – smör. Vilket är nästan, nästan lika förbenat gott som grädde.

Så hur gör man eget smör? Jag tog på ett ungefär smördirigenten Johan Hedbergs recept på syrat smör i handen och gav mig ut på en resa som slutade på en skiva rostat surdegsbröd vid sidan av ett glas Dale’s. Det blev jättegott.

Syrat smör

• 5 dl grädde (förslagsvis typen som säljs med skruvkork)
• 2 msk filmjök
• Salt

Öppna korken och häll ner filen i gräddförpackningen. Låt stå i rumstemperatur i 6-8 timmar. Jag lät stå i 10-11 timmar eftersom det var så lång min arbetsdag var.

Har man inte köpt korkgrädde går det förresten lika bra att blanda det i en bunke och täcka med plastfolie.

Därefter ska man enligt Hedberg använda hushållsassistent eller elvisp. Eftersom jag inte har vare sig det ena eller andra testade jag med min matberedare med dess visptillbehör och höll tummarna.

Om det funkade? Hoppsan hejsan så det funkade!

Enligt Hedbergs recept ska man se förvandlingen äga rum; först vispgrädde, sedan övervispad grädde, sedan grynig massa och sedan flera minuters väntan innan massan separerar.

Det här visptillbehöret, som jag inte använt förrän nu, gick igenom alla moment på bara ett par minuter. Att det flög grädde/kärnmjölk över halva köket under tiden kan vi väl lämna därhän.

När massan väl separerat häller man av den vita vätskan (kärnmjölken) och vispar lite till för att få ut ytterligare lite vätska (samma procedur oavsett utrustning).

Älta (bearbeta) sedan smöret med en sked så får du bort ännu lite mer vätska.

[Jag har läst att en del också tvättar smöret för att få ännu hållbarhet, men det orkade jag inte med eftersom klockan var så mycket]

Blanda nu i lite salt efter smak. Lite i taget, om jag får be. Sådant här smarr vill man inte salta till oätlighet.

Ja, nu är det klart om du inte märkt det. Lägg i skål eller slå in i papper och kyl.

Skoja bara. Ät upp allt på en gång. Och ta en lite längre promenad i morgon.

Eller någon annan dag.

Det var verkligen på tiden, TV4. Efter tre säsonger av gubbfestival kommer äntligen en kvinna in i Sveriges mästerkock-juryn.

Mischa Billing är lektor i måltidskunskap och undervisar på restaurang- och hotellskolan vid Örebro universitet. Hon är också utbildad sommelier och har tidigare varit både generalsekretare i Internationella sommelierförbundet och ordförande för Svenska sommelierföreningen.

En del kanske förresten känner igen henne från SVT:s Aspegren mitt i maten också. Här är ett avsnitt från 1996, efter 05.45 dyker Billing upp i rutan och säger bland annat att flickor i 13-årsåldern har den optimala vinnäsan (hon säger faktiskt nästan det).

(Noterade för övrigt en annan intressant sak i programmet, men det tar vi en annan dag.)

Så vad kan Mischa Billing erbjuda som ny mästerkocksbedömare?

– I juryn kommer jag vara noggrann med hur smakerna möter varandra, serveringen av maten och dessutom vill jag bli berörd, säger Mischa Billing till TV4.

Utan att veta särskilt mycket om Billing, kan jag säga att det jag faktiskt vet lovar gott. Jag har nämligen mycket svårt att se mig tycka illa om en person som matchar vin med ostbågar.

Spelar det då så stor roll att det är just en kvinna som tar en plats i juryn? Är det inte viktigast att en ny jurymedlem är riktigt bra?

För det första tror jag att Mischa Billing kommer att sköta sig utmärkt. För det andra så, ja, det är otroligt viktigt att det är en kvinna som tar plats.

Branschen må se jämställd ut – det är ungefär lika många kvinnor som män som arbetar inom livsmedelssektorn – men skrapar man på ytan lite ser det inget vidare ut. Inte i den här branschen heller.

Sushi är inte längre ett exotiskt inslag i den svenska restaurangsamlingen. Det blev kanske ingen omedelbar sensation när Seikoen öppnade på tegelbacken i början av 70-talet, men Toshika Lee var ändå föregångskvinnan inför det som komma skulle.

På 90-talet exploderade intresset för sushi och att man i dag till och med kan köpa färdiglagad sushi (jag har inte vågat prova) i många livsmedelsbutiker säger en del om hur etablerad den japanska matkulturen börjar bli i Sverige.

Rimligtvis borde vi väl då också kunna hantera ätpinnar, maki och nori vid det här laget.

Inte helt säkert. Sushikocken Naomichi Yasuda från rosade krogen Sushi Yasuda i New York har ett och annat att lära ut, som vi kan ha nytta av. Här ger han Vice-producerade Munchies utsända en lektion i hur man äter sushi.

Se och lär.

Hungrig redan som sexåring.

*knack, knack*

– vem där?

– en ny matbloggare. en vit man i 30-årsåldern som bor på … eh … södermalm.

– åh, jösses amalia.

Okej, det finns ganska väldigt många matbloggar redan, jag är högst medveten om det.

Men likt en tjurig sexåring (likt pojken på bilden ovan) sätter jag mig ändå platt på golvet, flätar ihop armarna hårt framför bröstet och gnyr fram: Jag vill också!

Så här har ni därför: matfrosseri.se.

För som en av de allra bästa matmänniskorna i Sverige, Lotta Lundgren, så fint avslutade sin blogg ”Om jag var din hemmafru”:

”Det måste inte /…/ leda till att du kastar hela ditt gamla liv över bord och börjar jobba med mat. Men jag är nästan säker på att den som regelbundet dokumenterar sin matlagning och skriver ned sina egna recept kommer att utveckla sin matlagning och fördjupa sin förståelse för hur det går till när ingredienser blir upplevelser. Har man dessutom turen att bli funnen av snälla, intresserade och intelligenta läsare vet man aldrig hur det slutar.”

Mat är nämligen det bästa jag vet. I hård konkurrens med glass och grädde. Vilket också är mat, JAG VET, men en del viktigpettrar och viktigpetror säger ”nänänä, det är onyttigheter”. Vilket det ju inte är.

Matfrosseri ska bli mitt sätt att förskona nära och kära från åtminstone ett halvt skålpund av mitt eviga tjôt om föda och dryck. Hoppas kan de ju i alla fall, de små liven.

I sämsta fall gör det mig till en bättre matlagare. Och det vinner faktiskt alla i min omgivning på.

Men någon renodlad receptblogg blir det inte tal om. Visst, en del matbilder med fånigt kort skärpedjup dyker säkert upp, men lika mycket hoppas jag genom matfrosseri.se kunna bjuda på fiffiga köksknep (jag har ett mycket kärt förhållande till husmorstips), nyheter inom livsmedelsindustrin, krognytt och trender, reseskildringar och restaurangrecensioner.

Och så ska jag slå ett slag för den finländska maten. Någon måste ju göra det.